112 // foscar

twentytwo

Jag ligger med huvudet vilande mot hans bröst och han drar lugnt fingrarna genom håret som faller ner i min nacke.

"Nä men jag borde väl gå..." mumlar jag efter flera timmar då jag egentligen inte vill gå. Men motvilligt sätter jag mig upp i sängen och han möter min blick.

"Så angående vårt tidigare samtal...vill du att det ska bli något mer seriöst så säg det bara" yttrar han lugnt medan jag klär på mig i tystnad och jag ser osäkert på honom och velar mellan att skrika ja till att bara fly.

"Äh men vi skulle inte funka" mumlar jag fram efter en stund och hinner se ett litet spår av besvikelse i hans blick innan han harklar sig lätt och nickar försiktigt. "Jag förstår.." svarar han lugnt och jag vänder bort blicken och hummar tyst för mig själv.

"Jag är ledsen men jag är inte mycket för kk förhållanden så det är nog bäst att vi liksom...inte träffas överhuvudtaget då" yttrar han motvilligt och jag hummar tyst och ser bort då jag inte klarar att möta hans blick. Jag nickar kort och harklar mig lätt.

"Mmm det är väl bäst då.." yttrar jag med en fejkad lugn röst och går ut till hallen och harklar mig lätt. "Men hejdå då" mumlar jag tyst och ser ner i golvet. "Får jag en kyss?" Frågar han försiktigt och jag lyfter lite på huvudet och möter hans blick i ett kort ögonblick innan jag nickar kort och han placerar ömt händerna om mina kinder och kysser mig kort och försiktigt.

"Hejdå" får jag sedan ur mig med en något sprucken röst innan jag snabbt skyndar mig ut genom dörren och ner i trapphuset innan jag kommer ut i kylan och andas hetsigt för mig själv.

Jag känner benen skaka något och sjunker ner på huk med ryggen mot väggen och placerar huvudet i händerna.

"Fan jag vill ju bara vara med dig" mumlar jag sprucket och kvider lågt för mig själv. "Släpp honom Felix, bara släpp det" mumlar jag sprucket och slår handen i väggen.

Jag måste släppa honom.