Fake it with Styles (swedish)

kapitel 2

OBS! DET ÄR BARA FÖRSTA SIDAN SOM ÄR SÅ HÄR KONSTIG (ALLT SITTER SÅ TÄTT IHOP förstår ej varför!! Blir det så för er också? Gå då fram en sida och sedan tillbaka till denna så borde det ordna sig!)

Jag har aldrig haft det lätt i livet och jag har fått kämpa för att ta mig till den plats jag är på idag. Min mamma uppfostrade mig och min lillasyster som ensamstående efter att min alkoholist till pappa lämnade oss och sedan dess har vi haft det svårt. Min mamma har fått ta flera extra nattskift som sjuksköterska på sjukhuset för att kunna betala alla räkningar och hyran till den lilla lägenheten vi delade, så egentligen kan man säga att det var jag som uppfostrade min lillasyster. Att hon har jobbat så här mycket har gjort henne sjuk men även då räckte pengarna knappt och vi blev nästan vräkta flera gånger. När jag läste på gymnasiet fick jag hitta ett jobb som jag jobbade på varje dag efter skolan för att hjälpa min mamma vilket ledde till att jag kom hem sent på kvällarna och fick stanna uppe på nätterna för att plugga. Det var ett rent helvete. 

Jag var tio år när min pappa stack och jag har inte sett honom på nio år eller hört något av honom sedan dess. Efter det han gjorde mot mig, min syster och min mamma kommer jag aldrig att vilja se honom eller prata med honom igen.

Ett halvår efter att jag läst på gymnasiet fick jag mirakulöst nog det stora erbjudandet att jobba på Sony Music här i Sverige vilket jag velat göra innan jag började på gymnasiet. Det dåliga med jobbet var att det låg i Stockholm, medans vi bodde i Göteborg. Jag var nära på att tacka nej till erbjudandet men efter att min mamma tjatade på mig och bad mig att tacka jag så gjorde jag det, även om jag ville stanna kvar och hjälpa till att ta hand om min lillasyster och resten av hushållet. Så jag flyttade till Stockholm och lämnade kvar min älskade mamma och syster i Göteborg för att börja med mitt drömjobb och det var även i denna stad jag träffade Ben. Och så se bra det har funkat...

Och nu har det här hänt. Jag har fortfarande svårt att få grepp om sitatuionen, även om det är flera tusentals tjejer som skulle vilja byta plats med mig just nu, så känner jag mig inte särskilt glad. Jag är mest bara förvirrad och vet inte hur det här ska gå.

”Varför jag?”, frågar jag Caroline. Min röst skär sig när jag pratar så jag harklar mig för att låta bättre. ”Jag menar, finns det ingen annan?”

Hon märker på mitt ansiktsuttryck och på tonen i min röst att jag inte är särskilt entusiastisk över situationen.

Hon suckar. ”Blue, det är bara ett år, du kommer att klara det, det vet jag. Jag litar på dig, det är därför jag valde dig. Jag kommer att finnas här hela tiden om du behöver något och du kommer aldrig att vara ensam, jag lovar”, försäkrar hon och lutar sig fram för att lägga en tröstande hand på mitt knä.

Jag försöker le mot henne men leendet når aldrig mina ögon. 

”Och till din fråga, jag och Gwen kom överens om dig eftersom att du inte är som de andra tjejer Harry har dejtat förut. Därför ville vi att det här skulle vara annorlunda. Förstår du hur jag menar?”, frågar hon och jag nickar sakta. 

Jag börjar förstå bättre nu. ”När visste du att det skulle vara jag?”

”Som jag sa innan så letade vi efter en tjej till honom, och jag har alltid haft dig i åtanke och berättat om dig för henne, och idag när hon såg dig sitta bredvid honom, visste hon precis som jag, att du var den rätta tjejen”, förklarar hon och jag vet inte vad jag ska säga.

”Ta din tid”, säger hon och ler ännu ett varmt leende innan hon går ut och stänger dörren försiktigt bakom sig.

Okej. Nu måste jag se på det här från alla olika vinklar och rensa alla mina blandade tankar jag har just nu. Jag kommer att få någonstans att bo, för just nu är jag egentligen hemlös då jag inte tänker bo hos Ben mer och vem vet hur det kommer att gå? Det kanske kommer att bli bättre för mig, jag kommer att kunna glömma bort Ben och Sarah, se världen och kanske få nya vänner?