Fake it with Styles (swedish)

kapitel 9

Jag vet inte hur länge jag har varit här nu men det har blivit kolsvart ute och regnet fortsätter att ösa ner. Inte en enda människa syns till och för att jag inte ska bli mer blöt än vad jag redan är har jag gömt mig under ett tak framför en stängd liten affär. Var är allihop? Är det någon sorts röd-dag eller helgdag som jag inte vet om?

Jag kanske aldrig borde ha gått ut från första början. Efter att jag fick det oroväckande samtalet från Caroline borde jag ha gått direkt uppför trapporna och in till mitt rum istället för att skälla på Harry. Fast jag kan inte säga att han inte förtjänade det. Jag antar att jag kommer att vara kvar här hela natten och nästa morgon, så jag glider ner till marken och hoppas på att det ska sluta regna så att jag inte fryser ihjäl.

Ljuset från två strålkastare bländar mina ögon och en stor svart bil stannar framför mig några timmar senare. Harry sticker ut sitt huvud genom det öppna fönstret från förarsidan.

”Blue! Where the hell have you been?”, ropar han över regnet. ”Come on, get in the car!”

När jag inte svarar kliver han ur och regnet gör honom blöt på en gång. Han kommer fram till mig och rör vid min arm. ”Are you deaf or something? Come on!”

Jag drar bort min arm och stirrar ner i marken. 

Han böjer sig ner så att han står med ansikte mot ansikte med mig. ”Hey, look at me”

När jag inte gör som han säger lägger han en hand under min haka och vrider mitt ansikte så att jag tvingas titta in i hans stora gröna ögon. Hans bruna lockar har blivit blöta på grund av regnet och hans hår hänger nerför hans panna som han föser bort med sin hand.

”What do you want?”, frågar jag mellan sammanbitna tänder. 

”I want you to get in the car with me before you freeze to death”

”Wh- Why would I d-do that?” Jag har börjat hacka tänder nu också, toppen.

”You don’t want to lose your job, now do you?”

”I-It doesn’t matter, Harry! I will lose it a-anyway, but why would you c-care”

”No you won’t, now get up!”

Med en enda plötslig röresle drar han upp mig och jag orkar inte hålla emot längre. Jag fryser ihjäl och allt jag vill just nu är att bli varm. Han för mig till sin bil och öppnar dörren till passagerar sidan så att jag kan kliva in. Han springer bort till sin sida och när han startar motorn åker han iväg i en full fart.

Även om Harry var den sista person jag ville se just nu kan jag inte säga att jag inte är glad att han kom. Jag vet inte vad som skulle ha hänt mig annars.

Han vrider på värmen så att bilen och mitt säte blir varmt och jag kan inte bry mig mindre om att jag blöter ner hans bil. Jag tittar på honom och ser att även hela han har blivit blöt och hans tshirt har klibbat sig mot hans bröstkorg. 

Jag tittar mot radion och ser att klockan är strax över tolv på natten och mina tänder börjar hacka mer hörbart. Jag drar åt mig armarna igen och håller om mig själv för att försöka hålla den lilla värme jag har kvar i min kropp.

Harry kastar en blick på mig innan han sträcker sig bak i sätet och tar upp sin jacka som han lägger på mitt knä ”Put this on”, beordrar han innan hans blick går tillbaka till vägen.

Värmen från jackan är väldigt tilltalande där den ligger på mitt knä och när jag tar upp den för att sätta på mig den känns det bättre. Armarna är lite stora för mig men just nu känns det helt perfekt. Jackan är gjord av ull inuti och känns otroligt skön och den luktar som... Harry.