Fake it with Styles (swedish)

kapitel 1

Ps. Jag har ändrat hennes namn från "Semptember till Blue för att det andra var för långt, men i trailern står det fortfarande September bara så att ni vet!

”Släpp mig, Ben”

Min pojkvän, eller som nu mera är min föredetta, gör som jag säger och släpper taget om min arm. Jag vänder mig om och går ut genom ytterdörren och hoppas på att han inte säger något mer, vilket han inte gör.

Jag andas in den kalla luften och börjar gå mot jobbet samtidigt som jag torkar bort tårarna från mitt ansikte. Jag trodde aldrig att han skulle göra så här. Att hitta honom i sängen igår natt med min bästa vän, Sarah, var det sista jag hade förväntat mig från de båda. Jag hade litat på dem, jag hade delat allt med dem, och det här är tacken jag får. 

Jag går in genom dörrarna av det kända musikbolaget Sony music och upp för de välkända trapporna innan jag klistrar på ett leende för att gå till mitt lilla kontor. 

”God morgon, Blue”, hälsar Ana, receptionisten, vänligt och jag ler mot henne innan jag går in och stänger min dörr.

Blue var mitt namn. Om man har en pappa som är amerikansk och som älskar färgen blå, finns det inget men kan göra åt saken. När jag gick i skolan brukade barnen reta mig för mitt namn och jag brukade springa hem och låsa in mig på mitt rum. Jag hade hatat det, att heta som jag gör, men sen lärde jag mig att acceptera mitt namn och att det faktiskt inte var så dåligt.

Jag tar av mig min jacka och startar upp min dator när någon knackar på min dörr och Ana sticker fram sitt huvud.

”Carro och killarna från One direction väntar på dig i det stora rummet”, informerar hon.

One direction. Shit! Jag har helt och hållet glömt bort att de skulle komma idag, min hjärna har varit för upptagen med att konfrontera mitt ex att jag måste ha trängt undan allt annat. 

”Jag kommer!”, skyndar jag mig att säga och Ana nickar innan hon stänger dörren.

Caroline var min chef och jag var hennes assistent som fick ta hand om allt pappersarbete och allt annat hon ville att jag skulle göra. Nu var killarna här för att få information om kommande intervjuer de skulle göra och jag samlar ihop mina papper och börjar gå mot rummet de är i.

När jag kommer in sitter alla på de röda sofforna och deras blickar dras till mig när jag klumpigt tar mig fram. Jag hatar dom här dumma klackarna som jag måste ha på mig.

”Boys, this is my assistent, Blue”, säger Caroline och de ler mot mig.

”Hi, it’s so nice to meet you!”. Jag går fram och skakar leendes hand med de alla och sätter mig på den enda tomma platsen som är bredvid Harry, även om jag helst skulle vilja sätta mig någon annanstans, jag vet ju hur han är. Killen som ligger med olika tjejer varje natt.

Samtalet dras igång och jag börjar anteckna det jag vet att Caroline vill att jag ska anteckna. Killarna dricker kaffe och äter bakelser medans de pratar men ur ögonvrån kan jag se Harry himla med ögonen ett fåtal gånger och hans uttråkade ansiktssuttryck går inte att missa.

Under tiden de pratar kan jag se blickar från Caroline och en kvinna som måste vara deras manager eller någonting, och hur de ibland viskar saker till varandra. Caroline nickar åt något kvinnan säger till henne men jag bestämmer mig för att fortsätta anteckna istället.

Mina tankar börjar hamna på Ben och hur patetisk jag känner mig. Han har alltid varit den typen av kille som alltid byter tjej men när han stannde hos mig trodde jag verkligen att han skulle göra det föralltid. Jag är så lättlurad. Det var hans lägenhet jag hade bott i, var ska jag ta vägen nu?