Fake it with Styles (swedish)

kapitel 12

Vill bara tacka för alla ni som har läst så här långt! Ni är bäst xx.

”I didn’t hear you coming home”, mumlar jag och ställer mig snabbt upp.

”Don’t let me bother you, go on”, säger han och gör en gest med handen mot pianot.

Är han arg över att jag spelade på hans piano? Jag vet inte, jag förstår inte hans ansiktsuttryck. 

”No it’s okay, I’m sorry if I...”, börjar jag säga osäkert men han avbryter mig.

”You’re sorry?” Han kommer längre fram. ”Why?”

Han har på sig svarta tighta byxor och en rutig skjorta som är uppknäppt så att hans tatueringar på bröstkorgens överdel syns. 

Jag placerar en lös hårslinga bakom örat. ”For playing on your piano”

Han ler och först då förstår jag att han inte är arg. ”It’s okay Blue, it’s just a piano”

”It’s a beautiful one”, erkänner jag. Jag önskar att jag också ägde en sån här.

”Yeah”, han nickar instämmande. ”I didn’t know you could play”, säger han igen samtidigt som han stoppar ner händerna i framfickorna av hans jeans.

”My dad taught me”, säger jag lågt och hoppas på att han inte frågar mer om det. Jag vill helst inte prata om min pappa.

”He’s a good teacher” 

Var det där menat som en komplimang till mig? Att han menar att jag spelade bra?

”I guess”, svarar jag innan jag kommer på maten som står färdig lagad där nere. ”Are you hungry?”

Han ler. ”Yeah, I am”

***

”How many more secrets do you have?”, frågar Harry efter att vi har ätit middagen jag lagade. Det smakade riktigt gott faktiskt, även om jag inte är någon expert på matlagning. Jag antar att det beror på att Harry har mycket bättre matvaror hos sig än vad vi hade där hemma..

”What?”, frågar jag nervöst. Varför blir jag nervös? Jag tar en klunk av mitt vatten.

”You know how to play the piano, and now I know you can cook”

”Was that a compliment?”, frågar jag med ett litet flin.

”Maybe”, han rycker på axlarna men jag kan se ett spår av leende på hans läppar.

Vårt lilla samtal avbryts när hans mobiltelefon börjar ringa och när han tar upp den tittar han missnöjt på skärmen och suckar högt.

Han ställer sig upp. ”What do you want?”, frågar han irriterat till personen i luren och går ut från köket. 

Jag reser mig för att plocka undan våra tallrikar och lägger dom i diskhon, jag får diska dom senare. Jag fortsätter med att duka av resten av bordet och maten samtidigt som jag hör Harry skälla högt i telefonen. Vem pratar han med? Han låter arg, väldigt arg, och jag kan inte hjälpa men att undra varför. Har det kanske hänt något?

Han kommer tillbaka efter några minuter och tar upp ett cigarettpaket ur fickan. 

”What are you doing?”, frågar jag samtidigt som han för en fortfarande otänd cigarett till munnen.

”What do you think I’m doing?”, han tvingar fram ett litet leende som försvinner snabbt.

”Why would you do something like that to yourself?” Att röka är farligt för hälsan, för att inte tala om hur äckligt det luktar och säkert smakar.