En och samma värld

8. "Vi kan ju dubbeldejta"

Calebs Perspektiv
När jag vaknade klockan halv tio på morgonen hade Linnea redan gått till skolan. Såklart.

Okej, så jag hade faktiskt försökt prata med henne kvällen innan och... öh... det gick ju kanske inte så bra som jag hade förväntat mig. Hon var väldigt bra på att distrahera mig om man säger så.

Men jag skulle ta reda på vad Linnea dolt för mig och det fanns bara en sak jag kunde göra. Att gå till hennes skola. Det kanske var dumt att jag inte litade på henne, men jag visste att något var fel och jag var bara tvungen att ta reda på vad det var. Hon vägrade ju att säga något när vi var hemma, så det här var det enda sättet.

Annie hade redan gått till jobbet, så jag var ensam hemma. Jag drog snabbt på mig en blåvit rutig skjorta och ett par svarta jeans innan jag lämnade huset. Om jag skyndade mig skulle jag vara framme när Linneas första lektion hade slutat. Det var dock lite svårt för mig att hitta dit, då jag endast varit vid skolan med Linnea och Annie en gång, när vi skjutsade Nea dit på hennes första skoldag.

Men tillslut så lyckades jag hitta till skolan, helt på egen hand. (Och inte alls med hjälp av GPS:en på min mobil...)

Precis innan jag gått till skolan hade jag tagit en bild på Linneas schema, för att kunna komma ihåg vilken lektion och i vilken sal hon var i. Just nu hade hon fysik i sal 129.

Jag letade upp den salen hon hade lektion i och satte mig på en bänk utanför dörren och väntade. Jag hade tagit mig till skolan ganska snabbt ändå.

När dörrarna tillslut öppnades efter cirka tio minuter så möttes jag av en rödhårig tjej som ivrigt pratade med Linnea och någon annan kille i deras ålder. Jag studerade dom under tystnad för att se ifall dom skulle upptäcka mig. Hade Linnea berättat om mig eller inte? När Linnea tillslut upptäckte mig så gav hon mig en undrande blick och jag ryckte på axlarna innan jag reste mig upp och gick fram mot dom.

Att vara bland folk hade aldrig varit min starka sida, så jag kände mig allt mer obekväm när alla ögon konstigt nog började riktas mot mig när jag gick fram till Linnea och hennes vänner.

"Hej?" sa jag. Det lät lite som en fråga.

"Vad gör du här?" frågade Linnea men drog sedan in mig i sin famn. Jag suckade bara och höll om henne utan att bry mig om alla blickar som vilade på oss. Varför såg alla på oss? Hade de inte sett ett par förut eller vadå?

"Ska du inte presentera oss?" Linnea släppte långsamt greppet om mig och himlade med ögonen åt Rödluvans fråga. Och ja, jag kallade henne Rödluvan, då jag inte hade någon aning om vad hon egentligen hette. Så Rödluvan verkade passande.

"Eh, jo. Eva, Anton, det här är Caleb, min pojkvän. Och Caleb, det här är mina klasskompisar Eva och Anton. Eva bor granne med mig också", sa hon och jag log vänligt mot dom. Eva log så stort tillbaka att man kunde se alla hennes vita tänder visa sig. Sedan gick hon fram till mig och kramade om mig hårt. Anton gav mig inte ett enda leende utan såg bara på mig med något som liknade en mördande blick.

"Vad kuul! Varför har du inte berättat om honom för oss Nea? Vi kan ju dubbeldejta och allt nu", sa hon med ett skratt och Linnea himlade med ögonen ännu än gång.

"Varför är du här?" frågade Linnea och det kändes på något sätt som om hon inte ville att jag skulle vara här.

"Jag ville prata med dig."

"Kunde det inte vänta till efter skolan?" sa hon och jag började bli en aning irriterad. Vad var det hon dolde för mig?

"Linnea, vill du att jag ska skämma ut dig inför alla eller kan jag få prata med dig ostört istället?" frågade jag och Linnea bet sig i läppen, tog tag i min hand och började dra mig bort mot tjejernas toalett. Jag gav henne en blick som sa ungefär "är-du-helt-dum-i-huvudet-eller?" men hon verkade inte förstå den och plötsligt stod vi inne på tjejernas toalett. Återigen fick jag flera par ögon riktade mot mig och jag blundade i några sekunder.

"Varför tjejernas toalett?" frågade jag efter att de fyra tjejerna som varit där inne hade lämnat rummet med en konstig blick.

"Du ville ju prata ostört. Så prata."

Jag tog ett djupt andetag och såg på Linnea ett tag innan jag började prata. "Jag vet att du döljer något för mig Nea. Du är min flickvän och jag vill bara inte att något ska hända dig. Hur ska vi kunna ha en bra relation ifall vi inte kan vara ärliga mot varandra...?"

Hon såg på mig utan att säga något på ett tag. Sedan var det som att något brast för henne och hon sjönk ihop på golvet. Jag såg hur hon hela tiden kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Jag satte mig ner bredvid henne och försökte möta hennes blick.

"J-jag kan inte göra det här längre Caleb. Hela den är sjöjungfru-grejen är ju helt sjuk. Jag k-kan inte." Tårarna började rinna ner från hennes kinder och jag rynkade på ögonbrynen och väntade på att hon skulle fortsätta. "Vi kan inte ljuga om det här mer. Min lärare vet om det. Han vet om allt."

~

"Everyone wants happiness, nobody wants pain
but you can't have a rainbow, without a little rain."