9. Sammanträffande?

50 3 0
                                    

Linneas Perspektiv
Jag hade just berättat för Caleb att min historielärare visste om allt. Han fattade inte ett skit. Men det var nog inte så konstigt. Jag började förklara för honom in i minsta detalj hur allt hade gått till och såg hur Caleb slappnade av mer och mer ju längre in i storyn jag kom. När jag hade berättat klart såg han ut att fundera på något och såg sedan på mig.

"Det är ju inte säkert att han vet. Det kanske var ett sammanträffande?", sa han och jag rynkade på ögonbrynen. Ett sammanträffande? Jo, visst.

"Men vad tror du annars att han menade? Det kan ju inte ha varit en slump att han nämnde sjöfolk för just mig. För vilken lärare lär ut om sjöfolk på historielektioner?" sa jag med en låg röst och ställde mig sedan hastigt upp. "Kom, vi drar."

Jag brydde mig inte om att jag hade fem lektioner kvar idag, det enda jag ville var att komma bort från den här skolan. Caleb reste sig upp och följde efter mig utan att protestera, men något i hans blick sa att han ville säga något mer.

"Vart ska vi?" mumlade han och jag tog tag i hans hand.

"Bort här ifrån."

Inte långt bort ifrån min skola låg en liten sjö, som jag alltid hade varit vid på somrarna när jag var liten, tillsammans med mamma och pappa...

Ett minne av hur pappa lyfte upp mig från marken och kittlade mig tills jag vek mig av skratt dök upp i mitt huvud. Jag saknade honom så mycket. Men jag klarade inte av att berätta det för Caleb. Inte än.

Jag klarade inte av att berätta för honom hur min pappa hade varit otrogen med sin chef och sedan lämnat mig och mamma för över fyra år sedan. Efter det hade han aldrig mer hört av sig. Jag hade ingen aning om vart han bodde nu eller vad han gjorde.

Egentligen borde jag hata honom för vad han gjorde mot mamma och mig. Men han är ju ändå min pappa och jag kunde bara inte hata honom, hur mycket jag än försökte.

Jag började gå tillsammans med Caleb mot sjön som jag inte sett på evigheter. Skulle jag klara att vara där utan att bryta ihop igen?

När jag såg sjön dök fler minnen till liv och jag bet ihop hårt. Stranden var just nu helt tom. Det var inte så konstigt då klockan var elva på förmiddagen och dom flesta var på skolan och jobbet. Jag sneglade försiktigt på Caleb och såg hur han stirrade ut över vattnet med en otydbar blick. Det var första gången vi var vid någon sjö sedan han blev en människa.

Det var i slutet av Augusti månad, men det var ändå väldigt varmt ute. Jag tog med Caleb ut på bryggan och vi satte oss ner på den med fötterna vilande i det rätt så varma vattnet. Solen värmde oss där vi satt och jag såg ner på våra händer som var ihopflätade i varandra.

Jag hade på mig ett par ljusblåa shorts och ett vitt linne och Caleb hade som vanligt en t-shirt och ett par svarta jeans. Det såg ut av vara väldigt varmt. Jag studerade Calebs ansikte och lade märkte till att hans mörka hår hade växt mycket sedan vi träffades för första gången. Det slutade någon decimeter över axlarna och jag log smått medan jag såg på honom. Han upptäckte det och såg på mig med ett höjt ögonbryn.

"Vad är det?" frågade han.

"Du är så snygg." Calebs tänder visade sig i ett stort leende, och innan han visste ordet av det hade jag puttat till honom hårt så att han med ett plask hade ramlat ner i vattnet. Jag kunde inte sluta skratta när han simmade upp till ytan igen och hans låg slickat mot hans huvud och skymde hans ögon.

Han höjde skämtsamt på sitt långfinger mot mig och jag skrattade ännu mer. Sedan kände jag hur något tog tag i min hand och i nästa sekund var jag också under vattnet. Jag simmade uppåt och flämtade efter andan.

Caleb simmade fram mot mig och omfamnade mig. Våra kläder var genomblöta med i den stunden spelade det ingen roll.

Jag kysste honom mjukt på hans fylliga läppar gång på gång. Mjuka och korta kyssar. Och han log mer och mer för varje kyss jag lämnade på hans läppar.

Jag önskade att den där stunden aldrig skulle ta slut.

"Hejsan." Både mitt och Calebs huvud riktades mot stranden och vi stirrade mållöst på honom. Tom. Vad ville den där läraren mig?

~~
Hejhejj.
Har tänkt att försöka publicera kapitel lite oftare nu, då jag vill skriva färdigt denna bok nån gång. Men tror den kommer ha ca. 20 kapitel. (: När jag skrivit klart denna kommer jag börja på en ny bok som jag e skittaggad på!! :33
Ska publicera ett kapitel imorn om ja kommer ihåg också hoho.
Hoppas ni har en nice dag<33

Xoxo //Beckinovell

En och samma världTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang