Newt & Tina [Newtina]

359 10 3
                                    

TINA
"Välkomna"

Vi klättrade ner för stegen och var i någon slags stuga, fullt med saker. Newt öppnade dörren och gick ut. Jag, Queenie och Jacob följde efter honom.

När vi kom ut så såg jag mig om, överväldigad och imponerad av den lilla världen som fanns i väskan. Queenie verkade också imponerad medan Jacob, som hade varit där förut såg mest glad ut.

Newt gick runt bland sina varelser och pratade med dem.

"Kan ni ge mat till djuren därborta?"

Newt gav mig en hink, fylld med något jag antog var någon form av foder medan han pekade mot ett berg. Jag gick dit tillsammans med Jacob och Queenie.

***

"Varför har du alla djuren här?" Frågade jag nyfiket.

"Det finns flera olika anledningar. Jag studerar dem men jag vill också rädda dem. Som Frank till exempel. Han var fast på ett ställe och behandlades dåligt, så jag kunde bara inte lämna honom"

Han nickade mot något som var snett ovanför oss. Jag tittade upp och såg en stor Thunderbird flaxa omkring, högt upp i luften.

Newt kallade på honom och han landade framför oss. Jag tittade förundrat på när Newt smekte Franks näbb men jag kände även stor respekt för djuret. Frank skulle säkert kunna skada oss om han ville.

NEWT
Tina och Jacob hade gått iväg lite längre bort medan jag var kvar utanför stugan.

"Vem är det?"

Jag tittade mot Queenie som stod och tittade på fotot av Leta Lestrange.

"Ingen" svarade jag snabbt.

"Leta Lestrange. Jag har hört talas om den familjen. Är inte de lite...?"

"Läs inte mina tankar, tack"

Queenie var tyst och jag kände henne i mitt huvud.

"Jag bad dig att inte läsa dem"

"Förlåt! Jag kan inte låta bli. Folk är som lättast att läsa när de är sorgsna"

"Jag är inte sorgsen. Förresten så var det längesen"

"Ni var nära vänner i skolan"

"Ingen av oss passade riktigt in i skolan så..."

"... ni kom varandra nära"

TINA
När jag tittade bort mot huset så såg jag Newt och Queenie stå och prata med varandra. Det verkade vara en ganska djup konversation. Jag gick bort till dem och när jag kom närmare så frågade jag:

"Vad pratar ni om?"

"Inget särskilt" svarade Newt snabbt och återgick till att plocka fram djurfoder.

Queenie gick bort till Jacob som var kvar med djuren en bit bort.

"Du, Newt"

Han stannade upp med det han höll på med och tittade på mig.

"Ja?"

Jag visste inte varför jag hade sagt hans namn men jag tog ett par steg närmare honom så att vi stod precis framför varandra. Utan att veta varför så tog jag hans hand. Han ryckte till lite men tog sen min hand. Så stod vi ett tag.

"Tina?" Viskade han efter en stund

"Ja?" Viskade jag till svar.

Han såg ut att fundera ett ögonblick innan han lutade sig fram och våra läppar nuddade varandra. Sekunden efter var det över och han fortsatte plocka fram foder. Jag stod kvar, förvirrad. Hade det verkligen hänt? Eller hade jag bara inbillat mig?

__
Förlåt för att jag var så långsam med att skriva den här delen! Det ha varit ganska svårt eftersom att jag inte har vetat vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva, jag känner inte de här karaktärerna lika bra som Harry, Ron, Hermione och dem. Hoppas ni tyckte att kapitlet var okej iallafall.

 Hoppas ni tyckte att kapitlet var okej iallafall

Oups ! Cette image n'est pas conforme à nos directives de contenu. Afin de continuer la publication, veuillez la retirer ou mettre en ligne une autre image.
one shots > HPOù les histoires vivent. Découvrez maintenant