Varulv i Blodet

Kapitel 8

Jag vaknar upp i min säng.
"JÄVLA VARG, VARFÖR KAN DU INTE PRATA SÅ ATT MAN FÖRSTÅR!?" Skriker jag.

Jag hör hur dörren öppnas och mamma kommer in.

"Vad skriker du om?" Undrar hon.

Jag förklarar för henne att det bara var en mardröm.
Jag kliver irriterat ut ur sängen fixar i ordning mig, äter frukost och går.
Det är varmt och solen skiner.
Jag MÅSTE prata med Ida och Liam! Enligt den där vargen så finns HuvudUlven på skolan! Och han vet vem jag är!

Jag går med bestämda steg in på skolgården och fram till Saras gäng.
Alla står och pratar och Ida håller i sitt lilla paraply eftersom att det är soligt.

"Du ser lite irriterad ut, mår du bra?" Undrar Lovisa

"Jodå, jag mår bra..." säger jag tyst.

Sara, Lovisa och Katarina börja prata om en serie som heter Teenwolf, som handlar om varulvar.
Jag vill nästan skrika åt dom att hålla tyst!
Jag vet inte varför jag känner mig så irriterad? Jag vill inte bli varulv!
Då kommer jag ihåg att Ida kan ju läsa tankar!

Ida! Om du hör mig nu, titta på mig och blinka 3 gånger, tänker jag.

Ida tittar upp och blinkar.

Bra, jag drömde om vargen igen, han sa att HuvudUlven finns på skolan och att han vet vem jag är! Tänker jag.

Ida ser förvånad ut.

"Hur" säger Ida tyst, så att bara jag hör.

Jag vet inte, tänker jag. Men vargen sa: "att han som alla gillar, han som beter sig snällast, är HuvudUlven!"

Det ringer in.

"Vad ska vi ha som första lektion?" undrar Katarina.

"Svenska!" Säger Lovisa och ler.

"Ska du försöka flörta med vår svenska lärare igen" säger jag och skrattar.

Lovisa ler drömmande och nickar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vi kommer in i det pratiga klassrummet och sätter oss vid det runda bordet.

I mina tankar frågar jag Ida:
Hur ska vi kunna säga till Liam om vad vargen sa?

Ida tar upp papper och penna och skriver:
Eftersom både Liam och jag är hypnos vampyrer så kan jag om jag koncentrerar mig mycket skicka ett meddelande till honom i tankarna.

Coolt, gör det! Tänker jag till henne.

Ida nickar och sluter ögonen, men då slås dörren upp och Martin, våran svenska lärare kommer in. Jag hör hur alla klassen blir tysta och beundrande tittar upp på honom.

Jag förstår inte vad alla ser i honom, tänker jag.

Ida suckar och skakar på huvudet.

"Jaha klassen, ska vi jobba lite mer grammatik", säger han och ler ett vackert leende.

Alla i klassen nickar och ler.
Martin går runt i klassrummet och ger ut häften om grammatik till alla.

"Jag samlar in alla häften i slutet på lektionen och när jag kommer hem ska jag titta igenom alla häften, om ni klarar alla frågor bra, så kan vi börja jobba med något annat nästa lektion" säger Martin.

Jag kanske ska ta och jobba i det här tråkiga häftet, så att vi kan jobba med något roligare sen, tänker jag.

Jag kollar på Ida för att se om hon har börjat jobba, men hon sitter med hårt slutna ögon helt stilla.

Hon kanske försöker att skicka meddelandet till Liam! tänker jag.
Jag vänder mig för att se hur Liam reagerar.
Men han sitter bara och skrattar med sina kompisar.

"Ida! Din tankeöverföring funkar inte!" Viskar jag till henne.

Ida kollar förvånat upp på mig.

"Jag försökte inte tankeöverföra något, jag försökte lista ut svaret på första frågan i häften" säger Ida.

"...jaha..." säger jag och blir röd i ansiktet.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
(Några timmar senare i idrottsalen)

"Borde vi inte prata med Liam snart?" Säger jag otåligt.

"Varför måste han veta? JAG kan hjälpa dig med att besegra HuvudUlven!" Säger Ida irriterat.

"Men vargen sa att ni båda skulle hjälpa mig, och varför är du så negativ mot Liam nu? Har något hänt? Varför kan vi inte bara berätta för hono...."

Ida tittar med sina isblå ögon på mig och helt plötsligt så kan jag inte prata längre.
Jag tittar förvånat på henne.

"Jag vill inte höra dig mera!" Säger Ida argt och går.

Vad gjorde hon? Hypnotiserade hon mig? Men Wikipedia sa att hypnos vampyrer inte hypnotiserar så ofta. Och varför blev hon så sur på mig?
Varför ville hon inte höra på mig mer?

Men vänta, tänker jag med ett leende, Ida kan ju läsa tankar!

IDA! Tänker jag och koncentrerar mig så mycket jag kan på att få in mina tankar i hennes hjärna.
VARFÖR ÄR DU SÅ SUR?!

Ida vänder sig irriterat om.

"Sluta!" Skriker hon till mig.

Alla blir tysta och tittar förvånat på henne.

"Ida, varför skriker du?" Undrar Sara.

"Just nu vill jag inte prata med Vanessa eller Liam eller NÅGON!" Skriker Ida och springer it från idrottsalen.

Alla tittar förvånat efter Ida, och sen tittar dom lika förvånat på mig och Liam.

"Hehe, hon vaknade nog på fel sida" säger Liam och försöker att se oskyldig ut.

Vad har hänt mellan Ida och Liam?
Jag kommer ihåg att Ida gick för att prata med Liam efter lunch, men när jag frågade om hon hade pratat om min dröm svarade hon bara ett irriterat NEJ!

Katarina kommer fram till mig.

"Vad hände?" Frågar hon

Jag öppnar munnen för att svara, men det kommer inget ljud.
ÅNEJ, tänker jag i panik, IDA GLÖMDE ATT GE TILLBAKA MIN RÖST!