Varulv i Blodet

Kapitel 6 HuvudUlven

Jag sitter på golvet i den mörka delen av biblioteket. Ida och Liam har också satt sig ner.

"Okej, Ida har berättat för mig om den där drömmen du hade, allt som vargen sa i drömmen är sant!" Säger Liam.
"Du har varulvs blod i dig, du är den utvalde som ska döda HuvudUlven, du är den som ska befria alla varulvar, du är den som..." Liam blir avbruten.

"Jag tror att det är bäst om vi tar allt från början, Vanessa ser ju ut som ett ända stort frågetecken" säger Ida.

Ida har rätt, jag fattar INGENTING?!

"Jag och Liam föddes som hypnos vampyrer, på den tiden fanns det massa hypnos vampyrer. Men en dag, när vi var mycket små, så attackerade en varulv våran by som låg mitt ute i skogen, han kallades för HuvudUlven. Han var så stark att han lyckades döda alla hypnos vampyrer i våran by, förutom oss. Vi två var goda vänner när vi var små och lekte ute i skogen när det hände. Men när vi kom tillbaka till byn var allt förstört.
Då kom en varg, en helt vanlig varg gick fram till oss och sa:
~Ni vill säkert hämnas på HuvudUlven, det ska ni få göra, men inte ensamma och inte nu. När ni blir äldre ska ni gå på en vanlig människo-skola och där ska ni träffa den utvalde. Det är en flicka som har varulvs blod i sig. Hon är inte en varulv, men hon kommer att bli, om hon inte dödar HuvudUlven.~"

"Jaha? Och vad betyder det?" Frågar jag.

"Det betyder att DU ska döda HuvudUlven med hjälp av oss. Vargen. sa också att du bara har en månad på dig att döda HuvudUlven när du träffar oss. Om du inte dödar han honom då kommer både han och du bli riktigt farliga varulvar!" Fortsätter Ida

"Va?! Jag vill inte bli en varulv, men hur ska jag kunna hitta HuvudUlven?" Frågar jag förskräckt.

"Vi vet inte? Du kanske får en till dröm där vargen berättar mer?" Säger Liam.

"Men tänk om jag inte får det?! Vad ska vi göra då?!" Frågar jag

"Få inte panik nu, vi kan inte göra något mer nu, vi måste gå till vår svenskalektion nu" säger Ida

"Hur ska jag inte kunna få panik?" Frågan jag och reser mig upp.

Ingen svarar på den frågan. Och tillsammans går vi ut från biblioteket och går till vår nästa lektion.

Alla sitter redan i svenska klassrummet när vi kommer. Alla tittar förvånat upp på oss när vi går in i klassrummet.
Jag och Ida skyndar oss snabbt bort till våra kompisar och Liam går till sina.
När vi sätter oss frågar Sara:
"Varför tog det så lång tid? Och varför gick ni med Liam hit?"

"Skolan är väldigt stor vet du, det tar lång tid att visa Vanessa runt och Liam mötte vi bara på vägen hit" säger Ida med sin vanliga ointresserade röst.

"Jag önskad att vi hade mött honom på vägen hit också, han är så snygg!" Säger Lovisa med ett drömmande leende.

"Och han är SÅ SMART!" Säger Katarina.

"Javisst, och grisar kan flyga" muttrar Ida så lågt att bara jag kan höra. Jag måste hålla för munnen för att inte börja skratta.

"Nu när vi ändå pratar om snygga killar, har ni sett våran svenska lärare? Kolla där!" Säger Sara och pekar mot dörren där en ung man kliver in.
Han har mörkt lockigt hår och mörkbruna vackra ögon.

"Wow, hur gammal tror du han är?" Undrar Lovisa.

"Men du kan väll inte blir kär i våran lärare" säger jag.

"Varför inte?" Frågar Lovisa skrattar.

Deras nya svenska lärare berättar att han heter Martin och är 23 år.
Lovisa verka tycka att det är en bra ålder på honom.

Dom ska börja jobba med grammatik, det är så TRÅKIGT. Så fort dom börjar att jobba räcker Lovisa upp handen och vill ha hjälp. Martin går fram till deras bord.
Lovisa börjar att prata om massa saker som inte har någonting med svenska att göra. Men till slut så måste Martin gå och hjälpa en annan person.
När han går förbi mig, så ler han och säger:
"Goddag Vanessa"

Hur kan han veta vad jag heter?!