Jag vevar ner rutan och sticker ut mitt huvud så att mitt hår åker bak i vinden. Alla träd passerar förbi mig och jag känner mig så fri. Jag sticker in huvudet igen och vevar upp rutan. Jag sätter på radion och sjunger med i låten,
I've been hearing symphonies Before all I heard was silence A rhapsody for you and me And every melody is timeless Life was stringing me along Then you came and you cut me loose Was solo singing on my own Now I can't find the key without you
And now your song is on repeat And I'm dancin' on to your heartbeat And when you're gone, I feel incomplete So if you want the truth
I just wanna be part of your symphony Will you hold me tight and not let go? Symphony Like a love song on the radio Will you hold me tight and not let go? ....... När låten är slut är vi nästan framme vid huset där vi ska bo.
Laura svänger in på en grus väg och svänger sedan höger så att vi står öga mot öga med två hus. Ett hus där vi ska bo, och ett där vi får öva på att slåss inför kommande strider. På hemvägen hade jag berättat för henne om att James är min mate men att jag älskar Liam och inte honom. Laura hade lyssnat noga och varit överraskande intresserad utav mitt kärleksliv. Hon var ungefär som Lexi fast utan allt svek i slutet.
Vad jag saknar Lexi, Mamma, Pappa, Samantha och tiden innan vi fick så många problem, tänkte jag och märkte inte att en tår rann ner för min kind. Den ända personen som jag inte saknade var James.
James den jävla idioten. Allt detta var hand och Lexi's fel, men mest hans fel, tänkte jag fast att jag visste att det var lika mycket Lexi's fel som hans.
Vi hoppade ur bilen och lyfte upp Liam i benen och i armarna sen bar vi in honom i huset där vi skulle bo. Vi la honom på soffan, jag satt bredvid honom och väntade på att såren i hans armar och huvud skulle läka.
Varför läker du inte!!!, tänkte jag och kände hur paniken började växa inom mig. Jag började gråta.
*Lauras perspektiv*
Vi la Liam på soffan i vardagsrummet och jag såg hur Summer sakta satte sig bredvid honom. Jag gick upp till rummen där jag hade tänkt att Summer och Liam skulle sova för att bädda och göra iordning för natten. Jag tittade på klockan 02:37 hur kan det vara så sent redan!!!, tänkte jag och gick ner för att gå och lägga mig. Men när jag kom ner ser jag hur Summer sitter och gråter bredvid Liam.
-Hur är det Summer?, frågar jag lite försiktigt.
-Varför läker han inte?!, frågar hon med gråten i halsen.
-Det finns två anledningar till att han inte läker...Ett, en ALFA attackerade honom så att han fick dom såren, då tar det längre tid för såren att läka.Två, att en trollkarl eller häxa förbannade honom så att han läker i normal människo takt, säger jag och när hon hör ordet ALFA ser jag blixtarna i hennes ögon.
VÄNTA VA?! BLIXTAR, INGA VARULVAR HAR BLIXTAR I ÖGONEN VAD JAG VET.
Hon riktigt kokar utav ilska och blixtarna i hennes ögon ser mer och mer äkta ut, hon fäller ut sina klor och på 0,01 sekunder står det en stor varg framför mig. Den är vit med gröna ögon och blixtarna sitter kvar i dom. Hon ser sig omkring och börjar kasta runt grejer, morra och hennes ögon är fulla utav hat och förtvivlan. Det blixtrar till från hennes ögon, en stark lysande stråle träffar mina ögon så att jag måste blunda. När jag tittar igen är jag utomhus och det ser ut som om alla växter från marken har gått upp och omringat huset.
Oops! Ang larawang ito ay hindi sumusunod sa aming mga alituntunin sa nilalaman. Upang magpatuloy sa pag-publish, subukan itong alisin o mag-upload ng bago.
Jag springer mot dörren men alla rötter och grenar är i vägen. Så jag tar fram min trollstav och säger en trollformel då exploderar alla grenar bort från dörren så att jag kan komma in. På golvet ligger Summer. Hennes ögon är normala och hon är inte i vargform längre.
-VAD HÄNDE NYSS?!?, frågad jag henne.
-Jag vet inte, sa hon och så började hon gråta igen.
Jag tittade på henne sen såg jag något nytt på hennes arm. En tatuering formad som en blixt med en växt runt.
-Snygg tatuering, sa jag och pekade på hennes arm.
-Va?, sa hon men när hon tittade på armen blev hon totalt chockad.
-Den fanns inte där förut, sa hon med en chockad blick.
-Undra om den har någon koppling till det som hände, sa jag och tittade ut genom fönstret som var täkt utav växter.
-Mmmm, sa hon och jag såg på henne att hon var trött.
Jag sa att jag hade bäddat färdigt sängen till henne och att hon kunde gå och lägga sig. Vi gick upp och sa god natt sen gick vi till varsitt rum. Jag hörde att hon somnat direkt men jag kunde inte sova.
Vad hade hänt?, varför hände det?, kommer det att få konsekventa följder?, tänkte jag innan jag också somnade.
