Ylar i natten

Samtalet

*Summer's perspektiv*

Jag låg i min säng men jag kunde inte somna. Jag hörde snarkningar ifrån Liam och Laura's rum och jag höll mig för munnen för att inte börja skratta när dom började snarka i takt.

Jag sneglade över på mobilen som låg bredvid mig på nattduksbordet och då kom jag på att jag bara stack ifrån min familj utan att säga hejdå eller något liknande. Dom måste vara helt förkrossade och oroliga. Så jag tog upp mobilen som förresten Laura hade lagt två förbannelser över. Den första var att ingen kan spåra mobilen och den andra vara att ingen kan ringa till mig jag kan bara ringa till dom.

Jag slog numret långsamt och tänkte ut exakt vad jag skulle säga. *Pip* *Pip* *Pip* Efter 3 pip svarade någon i telefonen.

-Hej, Amy Ewing här, sa hon och hennes röst lät svag och tröt.

-Hej mamma det är Summer, sa jag och hörde hur hon flämtade till.

-Summer är det verkligen du?!? Vi har letat så mycket efter dig att vi till och med har efterlyst dig hos polisen, säger hon med en glad röst med hopp i.

-Ja det är jag, jag ringer bara för att säga att jag har det bra och att ni kan sluta leta efter mig, säger jag och känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder.

-Summer vart är du?!? Kom genast hem så lovar jag att vi glömmer allt det här, säger mamma med fortfarande hoppet i rösten.

-Tyvärr jag kan inte komma tillbaka men jag hoppas att ni förstår det, säger jag.

-Summer vi har varit så oroliga för dig, säger hon och och jag hör gråten i genom telefonen.

-Mamma kan du skicka telefonen till Samantha?, fråga jag och hör hur hon ger telefonen till någon.

-Hej Samantha, det är Summer, säger jag.

-Summer är det du?, frågar hon och jag hör hur även hon har gråtit.

-Ja, skulle du kunna göra mig en tjänst?, frågar jag och hon säger ett tyst ja nästan som om hon viskar det.

-Om du tittar under min säng så ska det finnas två kartonger där. Ta ut båda två och ställ dom i mitten på mitt rum. Sen tittar du runt i det och väljer ut 3 saker som du tycker påminner om mig, dom sakerna får du sen ta som ett minne utav mig. Resten packar du ner i en kartong. I den andra kartongen vill jag att du packar 3 saker som ska kunna påminna mig om dig, 3 saker som ska påminna mig om mamma och 3 saker som ska påminna mig om pappa. Sen stänger du kartongerna och skriver "POSTKONTORET WOLFEN" (postkontoret för magi och varulvar) med stora bokstäver och under det skriver du Laura Fleetwood. Sen går du ut till poststationen bredvid vårar hus och postar dom två kartongerna, säger jag och hör hur hon sakta går upp för trappan till mitt rum.

-Två saker till, först måste du lova att hålla detta hemligt annars kanske polisen spårar kartongerna hit, säger jag.

-Men det är ju bra, då kommer du ju att komma tillbaka till familjen igen, säger hon.

-Samantha lyssna på mig nu. Jag kommer att komma tillbaka eller i alla fall säga vart jag är men just nu måste jag vara gömd, sa jag och hörde hennes snyftningar.

-Jag lovar att hålla detta hemligt, sa hon med låg ton i rösten.

-Den andra saken är att du ska gå till posten om 3 dagar och fråga efter ett paket från Laura Fleetwood. Då kommer du att få ett paket ifrån mig med saker som du också måste hålls hemligt, som bara du får veta du får inte ens säga till mamma eller pappa, sa jag och hon svarade snabbt med ett jag lovar.

-Kan du reka telefonen till pappa?, frågar jag och vi säger hej då.

-Hej pappa det är Summer. Jag ska bara säga att ni inte kommer kunna ringa eller spåra min telefon eftersom att min kompis Laura har sätt till så att ingen ska kunna hitta oss, sa jag och hör de hur han började gråta.

-Jag måste gå, men jag ringer kanske snart igen, sa jag och hörde hur han skrek att jaga skulle komma hem. Men inte på ett elakt sätt utan på ett sätt som säger att han saknar mig. Jag la på och kände hur hela min kropp blev tung och hur mina ögon blev som fontäner.  Jag la tillbaka mobilen på nattduksbordet och satte mig i sängen och bara grät och grät. Efter minst en timme kom jag på att jag måste posta presenten till Samantha. Så jag tog tag i en lite mindre låda under min säng och i den la jag foton på dom två husen som jag bor och träna i och ett foto på mig som varg och på mig och Liam både som vargar och som människor. Sen skrev jag ett långt brev till henne om att jag var en varulv. Sen la jag också i en video kamera som jag hade filmat en dag för mig här på så att hon kunde se att jag mådde bra och hade det kul. I brevet stod det också att hon kunde filma med kameran och skicka tillbaka den efteråt så att det bli som att vi tjatar fast med en kamera istället. Sen skrev jag också att även kameran och filmerna måste vara hemliga och om mamma eller pappa ser dig filma säger du bara att det är till ett projekt i skolan.

Jag stängde kartongen och tejpade igen den och skrev att den skulle till Samantha Ewing. Sen tog jag på mig ett par blåa jeans och en vit magtröja med texten "Be Awesome" på och mina vita sneakers som inte var så vita längre utan dom var mer ljus bruna.

Sen gick jag sakta ner för trappan för att inte väcka Liam eller Laura. Jag öppnade dörren och stängde den sakta bakom mig innan jag låste den. Sen skiftar jag till varg och tar upp paketet i munnen sen springer jag till en poststation i staden men innan jag går in på posten skiftar jag till människa. Jag visste att det skulle vara farligt för mig att vara i staden men alla sover ju typ så att varför skulle James vara vaken. Jag gick in, lämnade mitt paket och gick ut.

Jag skiftade till varg och sprang hem inan. Jag öppnade dörren skiftade jag till människa för att inte väcka dom andra. Sen går jag in, låser dörren och går upp till mitt rum för att sova. Jag byter om till min svarta pyjamas med texten "Sleep Well" på. Sen somnar jag med ett leende på läpparna.