Ylar i natten

Finns ett sätt att bryta förtrollningarna

Bakom mig står någon, någon utav Liam eller Logan. James står framför mig och sen ser jag Logan ligga på marken och kämpa emot en smärta bakom honom. Då fattar jag att Liam är den som har märkt mig. James landar också på marken i smärta och Liam springer ditt. Jag ser min chans och flyr snabbt in till det övergivna minnes huset eller vad man ska kalla det. Efter en stund hör jag fotsteg och någon som släpas på marken. Jag gömmer mig i tron om att det är Liam som släpar på James men sen hör jag en snäll röst.

-Summer, Summer är du där?!?

Spice som känner igen rösten säger med glädje. Det är LAURA!!!

Jag springer fram till Laura och kramar om henne. Hon gråter och visar Logan som ligger avsvimmad på marken. Jag sjunker ner bredvid honom med tårar i ögonen som sakta åker ner för mina kinder och landar på hans tröja. Jag känner allvaret och min ilska för allt det här, det räckte med en nick för att jag och Laura skulle fatta att vi hade fått samma ide.

Vi sprang till fängelset för att släpps trollkarlen fri. Men där väntade ett hav utav vakter som kom emot oss så fort vi steg in igenom dörren. Jag använde min snabba varg kraft för att kunna smyga in i cellen. Där upptäckte jag hur trollkarlen redan var fri och höll på att hjälpa Laura att slåss. Jag tog båda upp på min rygg och sprang så snabbt som jag bara kunde till det övergivna huset. Där släppte jag av dom och vi gjorde upp en liten eld som sen trollkarlen som förresten heter Simon la en trollformel på så att huset inte kunde ta eld utav den. Sen satt vi där och han berättade om hur han kunde fly hela tiden men han hade ingen chans mot alla vakter. Men när han såg Laura som nästan förlorade så kände han sig tvungen att hjälpa till. Så han slet sig loss och började striden. Dom var nära att förlora men jag tog dom och sprang iväg. Logan vaknade och det första han sa var Förlåt Summer, verkligen förlåt.

-Det är okej jag menar du är ju min sanna mate och det kan ingen ta ifrån dig, viskar jag till honom.

Han reser sig upp och tittar på mig sen på Laura och sist på trollkarlen. Där stannar hans blick och det ser ut som att ett litet ljus tänds i honom.

-Morfar?, säger Logan.

-Jag är här och jag ska aldrig lämna dig igen, säger trollkarlen som jag nu fattar är Logans morfar.

Dom kramas och även om man kan se att Logan har ont så så är han den lyckligaste varulven i världen.

-Nu till dig Summer, säger han och tittar på mig.

-Ja?, säger jag.

-Du blev märkt utav Liam eller hur?, frågar han.

-Kan vi snälla bara sluta nämna det, mitt liv är redan jobbigt som det är, säger jag och ser hur Logans leende försvinner och blir till en ledsen och besviken min. Han kryper upp bredvid mig och jag lägger mitt huvud i hans knä.

-Förlåt för att jag tar upp det men den märkningen gäller inte, säger trollkarlen.

-Va? Vänta nu får du förklara det här, säger jag och sätter mig upp.

-Jo, eftersom att Liam inte är din riktiga mate så kan han inte märka dig på riktigt, den märkningen är bara som en låtsas som ger smärta som vanligt till dig och om du skulle ha någon annan mate men han har inge markerat dig som sin, säger trollkarlen.

Både jag och Logan ställer oss upp på samma gång vilket går så att jag råkat snubbla och ramlat, men Logan är snabb och fångar mig i brudstil så att våra ögon möts. Det känns som om jag och Logan är ensamma i rummet, ingen annan utom vi.

-Hallå jag da!, säger Spice men jag blockar henne lika fort som han började prata.

Nu är det bara vi. Våra läppar möts och jag kan känna ett svagt fyrverkeri, inte alls stort utan man kan bara känna det i typ fingertopparna.

-Emm hej, hallå vi är kvar här, hör jag Trollkarlen säga.

-Ja juste, säger Logan och släpper ner mig på marken.

-Bra lyssna nu detta kommer att vara viktigt, säger trollkarlen.

Både jag, Laura och Logan är knäpptysta medans vi väntar på vad han ska säga.

-Det är så här att om Logan märker Summer så kommer förtrollningarna att brytas och ni blir mates förevigt igen men det finns en 26% chans att Summer kommer att glömma bort dig och hela hennes liv från dagen då hon fyllde 15, säger han och tittar allvarligt på oss.

-Finns det en 26% chans att jag förlorar dig?, säger jag till Logan med förtvivlan i rösten.

Han nickar och kramar om mig.