Sadness disease

Marlon del 4

Josef går framför oss ner till bryggan. Havet är fyllt med långa rullande vågor längre ut. Vattnet är blått och solen värmer oss i den perfekta sommarmorgonen. Rachel går bredvid mig. Hennes smala vältränade ben är ljust bruna och hon skrattar mjukt när Josef drar något kasst skämt, de bruna fräknarna på hennes näsa får henne att se ännu sötare ut när hon fryner på näsa medan hon ler. Hon är ung, kanske 18 max 19 år gammal. Hennes långa svarta hår är lockigt som en sjöjungfru och når henne till midjan. Hon ler och skrattar men hennes grå gröna ögon berättar något annat. Man kan se hur hon försvinner iväg in i sina tankar och när hon rycks tillbaka till verkligheten så syns något annat i hennes ögon. Något som jag bara sätt i Josefs ögon förut. Smärta. Riktig smärta.

I hennes ögon ser världen annorlunda ut. Hon har levt ett liv så annorlunda från oss andra. Eller det är vad jag tror hon gjort då jag försöker förstå mig på henne. Josef är också ganska svårläst, till och med för mig.

Deras ögon ser längtande efter havet. Vi vadar ut i det morgon kylda vattnet. Himlen är molnfri och den fuktiga luften talar om en het dag. Jag lägger mig på min vita surfbräda och börjar paddla ut. Vågorna rullar in och jag håller upp huvudet för att undvika kallsupar. Rachel paddlar in mellan mig och Josef. Hennes rörelser tyder på att hon är van vid havet. Någonting hos henne tycks lätta och det vanligtvis nedstämda ansiktsuttrycket tycks försvinna. Josef paddlar snabbt iväg på sitt håll då han trivs bäst med att vara på havet själv. Jag låter honom spela det osocial draget och hänger istället på Rachel. Hennes första våg är lite ringrostig men efter några minuter går det riktigt bra för henne. Jag ler och skrattar när hon skojar med mig. Även fast hon ler så syns smärtan i hennes ögon och jag undra vad som kan ha hänt i hennes liv. 

...

Josef är tillbaka hos oss och vi surfar i över en timme innan vi tar oss tillbaka upp på stranden. Vi sätter oss på bryggan och låter solen torka våra kroppar. Jag tänker på hur annorlunda allt har blivit denna dagen. Ifrån att det bara varit jag och Josef så är det plötsligt en Rachel också med. Jag klagar inte, snarare tvärtom då hennes närvaro får en att bli alldeles varm. Det är svårt att slita blicken från hennes kropp. Den förstora genomvåta t-shirten klistrar sig mot hennes hud. Hon har runda bröst och en kurvig figur. Hon kan inte vara mer än en och sextiofem lång tänker jag medan jag försöker utgå från min egna längd. När mina tankar är påväg åt det snuskiga hållet så rycker jag till inombords. Jag har en flickvän säger jag högt i tanken. Men jag kan inte låta bli att känna avund när Josef börjar tala till henne på sitt charmiga sätt. Han har inte haft en flickvän sedan hans lillasyster försvann och även fast jag vill att han ska hitta någon så vill jag inte att det ska vara Rachel. Behovet av att beskydda henne från honom börjar ta form inom mig och även fast den här tjejen är långt ifrån min så finns det ändå. Någonting hos dem båda skriker efter något som jag inte kan förstå. Hur deras likheter skrämmer mig men också får mig att känna avund. En klok röst i mitt huvud säger att jag ska låta bli. Men det är svårt när den vackraste flickan jag någonsin mött börjar skratta av en annan mans skämt.

Sluta Marlon, du har en flickvän! skriker rösten i mitt huvud. Men jag tystar den och börjar istället prata med Rachel. 

.....

Författarens ord:  Jagggg har lyckats komma in på mitt konto igen !!! Jag är helt överlycklig just nu. Förlåt så himla mycket för att det tog en sån tid. Nästa Kapitel tänkte jag skulle komma ifrån Josef. Det blir nog ganska kort. Hoppas ni vill fortsätta läsa ! Många kramar, Clara