Sadness disease

del 8 Sally & Josef

Rachel låg plötsligt alldeles stilla i hans armar.  Han insåg först nu att hon hade magrat under de senaste dagarna.

"Hon somnade" Svarade Sally på hans outtalade fråga. Han nickade men behöll blicken på Rachel. Hennes ansikte var så vackert, likt en flicka som han bara kunde se i sina drömmar. Han lyfte upp henne i sin famn och vaggade henne försiktigt likt ett barn. För just nu var hon lika ömtålig som ett sovande barn. Sally gick vid deras sida. Hon nynnade på en melodi medan de gick mot Josefs bil. Den svarta bilen hade parkerats ett kvarter bort så det skulle behöva promenera en bit. 

"En fågel sjöng om att en vacker lassie  flyttat in hos Sandra, att det var hennes dotters tvillingsjäl" Även fast Sally menade väl så hög ändå orden till i Josef. Men innan han vräkte ur sig något ont,  så slog det honom att orden verkade stämma. Sally såg själv lite fundersam ut över hur meningen kommit ut.

"Jag pratade med Julie nämligen igår och du måste ju hålla med om att hela situationen är lite underlig. Ja menar ni känner ju inte henne och ändå låter ni henne bo hos er." 

Han hummade till svar. Sally var den sortens människa som älskade att prata och när Vicki fortfarande var omkring så brukade de två spendera hela dagar att gå igenom hamnens skvaller och precis som små detektiver hade de letat ledtrådar efter osannolika sammanträffande mellan invånarna. Därför höll sig Josef på sin kant. 

Men trots allt så hade Sally ändå varit Vickis äldsta vän. Han ville fråga henne om hon visste något men kunde redan höra svaret. Vicki hade lämnat, helt utan förvarning. Men han hoppades på att det var en lögn. Han skulle leta igenom huset igen imorgon. Hans lillasyster älskade att gömma saker och han visste att någonstans fanns det något som hon ville skulle bli hittat. Det ända han behövde göra var att hitta det. 

"Så vem är hon?" Frågade Sally medan hon öppnade sidodörren till Josefs bil. Josef knölade in den fortfarande tungt sovande Rachel i baksättet och stängde tyst dörren. Han möte Sallys blick och rykte lätt på axlarna. "Hennes namn vet du redan, så jag kan inte säga mycket mer än att hon kommer från Colorado" 

"Hon kom från Colorado ? Hennes dialekt låter som något annat" Sally såg fundersamt på den sovande flickan i baksättet.  "Hade hon mycket med sig när hon kom? Tänkte hon stanna här? Eller var hon på väg någonstans? Har någon försökt kontakta henne eller har hon kontakt med andra som vänner och familj? " Josef log och himlade med ögonen åt Sally. Hon hade alltid så många frågor. De hoppade in i bilen och körde långsamt iväg. 

"Seriöst Josef, det här är ju ett mysterium " Log Sally och pekade bak på Rachel. Det hade hon rätt i, men det var inget som bekymrade Josef snarare tvärtom, han trivdes bra i den mystiska flickans sällskap. Hon ställde inga besvärliga frågor utan lätt honom försvinna bort i sina funderande tankar. Det tycktes inte besvära henne att han inget frågade om henne så varför skulle han då göra det.? 

" Sally det bekommer mig inte det minsta att jag inte vet vem hon är" 

"Såklart, det är lätt för dig att vara nära henne. Hon ställer inga frågor för hon känner inte Vicki som vi andra gör.. Men är du inte det minsta nyfiken på vem hon är? 

"Jo visst är jag nyfiken Sally men.."

"Det skadar inte att fråga en oskyldig fråga! " Han rykte på axlarna åt Sally som hade gått in i sin detektiv roll. "Så svara på min fråga nu ?" Ingen utav Sallys frågor är oskyldiga ville han säga.. 

"Vilken menar du? " Harklade sig Josef och skrattade för sig själv. Han hade glömt bort hur enkelt det var att prata med Sally. Hur charmig hon var och hur lätt hon kunde göra det tyngsta  ämnet. "Allihopa, vore inte fel" Hon blinkade mot honom och skrattade sitt härliga Sally skratt. Hennes ögon lyste i lampskenet och hennes runda leende hade mognat det senaste året. Han kom på sig att tycka att hon var sött men för honom skulle hon alltid vara hans lillasysters bästa kompis. 

"Okej vad har hon gjort dessa dagarna? "

"ehh, ja ehh, låt mig tänka lite. Hon har hjälpt min mamma med att planera inför Cliffords bröllop, hon målade om utemöblerna i förrgår och sedan har hon också hjälpt till att bära ner grejer från vinden och sen har hon också hjälpt till med dekoreringen till Juliets middag. Så hon är inte direkt någon snyltare" 

"Nej det kan man inte påstå, hon låter väldigt engagerad , nästan lite för engagerad faktiskt" Sally såg fundersamt på vägen innan hon vände sig mot Josef som fortfarande körde. 

" vet du varför hon är här? "

"Hon sade att hon tröttnat på alla stora städer"

"okej. Pratar hon om sitt tidigare liv? alltså har hon nämnt familjemedlemmar gamla vänner ? "

Josef tog sig en funderade innan han svarade. "Nej hon stod inte sin familj nära, har jag för mig att hon en gång sade. " 

"Josef, hon undviker att svara. Hon döljer något, jag ber er att vara vaksamma. " Sallys röst var skeptisk men allvarlig. Det låg någonting i det men Josefs uppfattning om vem Rachel var, var antagligen inte den samma som Sallys. Det spelade ingen roll vem hon var innan, för den Rachel som nu låg och dreglade i baksättet på hans nystädade bil var det bästa som hänt honom under de senaste tretton månaderna. 

....

Författar ord: Sally är sjutton (ett år yngre än Rachel) och hon kommer spela en större roll under historiens gång så Remember her !   Ps Adam är Rachels(aka Olivia Winston) storebror.  

Om ni vill veta mer om någon karaktär så går det att ordna, kommentera så fixar jag det till ett följande kapitel !  I NÄSTA KAPITEL SÅ ÄR RACHEL BAKIS. Tror att jag skriver det från Marlons perspektiv.