(Jättttteeee stor bild på Candice Swanpoel som Jessie )
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
"Festen blev kaos"
Jag skrattar åt Jessie som vinglar fram till köksbänken med en hand mot pannan. Vi är hemma hos hennes vän Paula och hennes pojkvän Taylor. Deras lägenhet ser värre ut än ett bombnedslag. Tv:n står på och det ligger ölflaskor överallt, man skull kunna tro att det var här festen höll hus. Jessie ger ifrån sig ett äcklat skrik, mellan hennes fingrar har det fastnat rosa tuggummi och hon ser sig desperat runt efter något att ta bort det med.
"Nää, nu tycker jag att vi sticker" Hon gnuggar händerna under varmvatten och det hörs ett sus när vattnet försöker rinna ner igenom den täppta diskon.
"Jag håller med, hämta våra saker så sticker vi" Jag ger henne en puss i pannan och vi båda skyndar oss att samla ihop våra grejer vilket är lättare sagt en gjort när det är kaos.
Väl ute i bilen så börjar vi prata igen.
"Marlon?" Jessies röst är svag, vilket den endast blir när hon är bekymrad över min respond till hennes välvalda ord. Och när min tjej säger välvalda ord så är det enbart vid välvalda tillfällen.
" Vad är det Jessie ? " Hon ser generat bort, skakar på huvudet så att det blonda håret ruskas och när hennes blå ögon ser på mig så märker jag hur rädd hon är. Jessie som är så hård mot alla förutom mig, visar rädsla i sina ögon. Jag saktar in och parkerar i vägrenen, stänger av motorn och vänder mig mot henne. Hon ler försiktig men orden håller hon inne.
"Berätta, vad du tänker på " Säger jag och lägger min hand på hennes knä. Hon skrockar sig, vilket gör mig mer orolig över vad hon kommer säga.
"Det är bara dumt, fortsätt kör istället jag.."
"Jess, vad är det?" Jag spänner blicken i henne, den här gången så får hon inte komma undan.
"Jag vill veta vad du tänker på?" Jag lutar mig fram och ler uppmuntrande mot henne, hon ler tillslut och ger mig en puss.
"Varför måst vi jämt hänga med dina vänner? De gillar ju inte ens mig, varje gång vi går ut så märker jag hur alla ser ner på mig. Jag vet att jag inte är duktig med relationer och jag försöker verkligen att komma överens med dina vänner men varje gång du är med dem så känns det som om du är på väg att lämna mig"
Hennes röst blir ostadig och hon ser upprört ut igenom vindrutan.
"Du kommer överens med mig" Det låter tramsigt att försöka skämta och jag ångrar mig i samma sekund som jag säger det.
"Det är för att jag är kär i dig Marlon, jag är inte kär i någon annan"
"Förlåt, jag vet. Jag är kär i dig Jessie. Bara dig. Även fast det är stelt mellan dig och mina vänner just nu så kommer det till att lösa sig, jag lovar."
"Lova inte. Vi har varit ihop i fem månader nu ! Och de hatar mig fortfarande, okej alla hatar nog inte mig men Josef gör garanterat det. Och Marlon börja inte snacka om tid ! Rachel har varit här hur länge? En vecka, en vecka har hon varit här och hon är redan en bättre vän till dig en vad jag är och hon är redan bästis med Josef. Alla älskar Rachel, det är fan helt otroligt! Vist tjejen är grymt snygg SOOO WHAT ? Hon van jackpott på gen lotteriet men hon är ju.."
"Jessie, det räcker nu. " Jag möter hennes ilskna blick och efter ett par blinkningar så tycks frustrationen rinna av henne. Hon ser skamset ner i sättet och vägrar att möta min blick.
"Jag är kär i dig, du är den som jag vill vara hos! Fan Jess jag älskar ju dig! Jag kommer inte lämna dig, fattar du inte det ?" Jag skrattar halft kraxar fram orden medan jag slår på ratten. Ibland undrar jag varför kvinnor tänker som det gör...
"Jag älskar dig också! men du är så långt bort och då är det svårt att veta vad du egentligen känner för mig, för jag vet inte längre!? " Dem sista orden skriker hon ut i bilen.
"Vet inte längre vad?" Nu skriker jag också. Vi har haft många bråk men att jag börjat skrika åt henne hade aldrig hänt fören nu.
"Jag vet inte om du älskar mig! Någonting har förändrats med dig "
"Jag har inte förändrats Jess. Det är du som förändras, inte jag."
"Bullshit Marlon ! Du har också förändrats, och gissa varför!. För att Josef har gjort det. Och nu är du avundsjuk på honom som är singel och kan flörta med Rachel. "
"Det där stämmer inte" Säger jag fastän att hon har rätt, som vanligt.
Vi sade inget mer till varandra. Orden hängde tungt i luften när vi körde hem. Sandra såg undrande på oss båda när vi tysta klev in i hallen. Jessi gav mig en nick innan hon bannade iväg upp för trappen mot mitt sovrum. Hon vill vara ifred ett tag men skulle ändå vilja prata med mig igen om en stund.
"Det där var intressant och märkligt Marlon. Har ni bråkat?" Jag hoppar till, glömt för stunden att Sandra fortfarande är kvar. Jag nickar till svar.
"Gå och snygga till dig nu, Julie's kräftmiddag är idag klockan ett. Säg till Josef att han skulle bara våga komma försent. Rachel vet redan om det så henne behöver ni kanske inte ens påminna.."
Jag log ett på tvingat leende, det här var ju typiskt. Varför skulle Jessie bråka just idag? All min energi skulle gå åt till att oroa mig. För jag var orolig över vad det här skulle leda till...
...
Författar ord: Shoo flytt, nu har jag lite feeling för skrivande igen! Fast så skriver jag varje gång... Iallafall om någon blev besviken på att Rachel inte e bakis i kapitlet så lovar jag att ett sådant kapitel kommer nån gång ;) fast längre fram. Kommentera gärna om ni vill få något förklarat! Kram <3<3 och extra mycket kärlek till er som behöver det ! // Clara
