Folk såg undrande på mig där jag satt och drack kaffe med Julie och Micke. De var ett annorlunda par. De hade bara varit gifta i två år, då Julie inte ville vara gift med en sjöman men direkt efter att Micke pensionerat sig själv hade de gift sig. Ganska romantiska var dem också. Vi satt och skojade när två äldre killar kom in på uteserveringen. De hade arbetsbyxor på sig och fruktansvärt skitiga vita t-shirts på sig. Jag konstaterade snabbt att båda var bilmekaniker när doften av motorolja och svett smög sig in i min näsa.
Den ena killen som var något längre än den andra lutade sig mot en träbjälke och såg granskande på mig. Han var stilig men inte min typ. Micke harklade sig och tittade mellan mig och den stiliga unga mannen. "Det här är min dotterson Josef och det här är Rachel" Micke introducerade oss gladligen och man såg en obeskrivlig känsla blomma upp inom honom. Josef harklade sig precis som hans morbror skulle gjort och när han sträckte ut sin stora hand mot mig och stelt skakade min så mötes våra blickar. En dödlig tystnad spred sig och inte fören Josefs kompis nervöst skrattade bakom så tycktes våra kroppar väckas ur insomnia. Jag vände bort blicken från de oroväckande killarna. De gav mig en bekant känsla. Känslan av att de precis sätt rätt igenom mig med sina mans ögon. Jag hade alltid lockat till mig folk med mitt yttre vare sig jag ville eller inte. Något totalt ointressant samtalsämne hade startats och istället för att medverka så fastnade min blick på horisonten. Det var över ett år sedan jag var vid havet. Lukten av hav och de svala havsbrisarna fick min kropp att värka av längtan efter vågorna.
"Vi skulle kunna fixa din bil till imorgon" Jag rykte till när en raspig stämma tilltalade mig. Josefs kompis aka hot mess and Marlon. Såg undrande på mig med sina varma bruna ögon. Hans tjocka korpsvarta hår var uppsatt i en stram manbun och hans muskulösa armar hade en jämn skimrande kopparbränna och något med honom fick mig att vilja krypa in i hans famn. "Tack det skulle kännas bra med en fungerande bil igen" Marlon och Josef log båda mot mig och deras varma ögon fick det att snurra i huvudet på mig.
Oops! Bu görüntü içerik kurallarımıza uymuyor. Yayımlamaya devam etmek için görüntüyü kaldırmayı ya da başka bir görüntü yüklemeyi deneyin.
Josef
Oops! Bu görüntü içerik kurallarımıza uymuyor. Yayımlamaya devam etmek için görüntüyü kaldırmayı ya da başka bir görüntü yüklemeyi deneyin.
Marlon
Jag följde med killarna ut till min bil. Jag rykte upp bildörren och tog min gamla Adidas gym bag. Det låg mest bara kläder i den. När jag hade lämnat Colorado Springs hade det varit i all hast då det ända jag ville var att lämna allt bakom mig. The past is in the past. Plötsligt stannar jag upp i en rörelse när ett minne av farfar produceras framför mig. Hans brummande skratt som fyller mitt tunga bröst med värme och hans alltid så glada hund som ser på honom med en sådan beundran. Tänk om han hade varit vid liv när allt gick så snett. Vem hade jag varit då? Men det var många år sedan han försvann. Och hur hemskt det än låter så var det kanske lika bra att han dog. Hans hjärta hade varit svagt och han hade nog inte överlevt en sådan turbulent händelse. Minnet försvinner snabbare än det kommit och jag gräver efter det i huvudet men när jag inget finner börjar jag tro att det bara var en inbillning. Så är det när man inget kommer ihåg. Minnen flashar förbi utan förvarning och man är chanslös att fånga dem. Jag minns inte mycket men under min hud gömmer sig otäcka ärr och blödiga sår.
Josef hoppar in i min bil och han får inredningen att se mycket mindre ut. Jag känner mig lite omtöcknad efter det som just spelats upp i mitt huvud. Känslan av lycka är kvar fast den bara värker. Han är så lång så att hans blonda frisyr trycks upp i taket och plattas till. Han kollar instrument panelen och försöker tappert starta motorn. Marlon har öppnat motor huven tar en snabb konstaterande titt och ser sedan beklagande på mig. "motorn har lagt av" muttrar han och börjar pilla på en massa grejer under huven. "Rachel, har du någon gång servat din bil? Frågar han medan han stryker bort svetten från pannan. Sommar solen har redan börjat gassa och jag känner redan hur mina mörka jeans börjar klistra sig mot låren. Jag sparkar till en sten och ser utmatat på Josef när han kliver ur bilen och ger mig en lång blick. "Vi skulle kunna laga henne men det skulle inte vara värt det, hon är som sagt i ett ganska dåligt skick" Mina axlar sjunker och jag ser uppgivet mellan de båda killarna. "Vart är du på väg? Vi skulle kunna köra dig" Erbjudandet är rart men om sanningen ska fram så vet jag inte vart jag är på väg. Mitt mål var att hitta ett samhälle långt bort från storstads rubriker och giriga män. Istället för att svara på frågan så sparkar jag till en sten, som studsar över den hetta asfalten och ner i det svalkande vattnet. "Ehh.. om det inte vore för mycket begärt så skulle jag behöva en plats att sova till nästa buss kommer" "Inga problem! mina föräldrar har ett gästrum" Deras ögonlystes upp av entusiasm och jag log osäkert tillbaka. "Jag har inte mycket att ge men jag stannar inte mer än nödvändigt" " Det är lugnt R , pengar är inga problem" Kanske för dig vill jag säga men Josef bara ler medan Marlon ser förstående på mig. "Ehhm... När går nästa buss?" Marlon såg upp igen från motorhuven innan han stängde den med en smäll. "På onsdag klockan ett" Jag nickar samtidigt som det går upp för mig att onsdag är inte fören om fyra dagar.
...
(ganska så klyschigt kapitel och jag hoppas ni kommer vilja fortsätta läsa xoxo Clara)
