Don't leave me alone | m.g

T R E

"Elva, gråt inte snälla!" gnäller Astrid och jag nickar dragandes bort de tårar som så envist runnit ner för mina kinder.

"Förlåt Astrid, jag kommer sakna dig så mycket bara" svarar jag henne och hon ler milt åt mig.

"Jag vill inte att folk ska gråta över mig. Kan ni inte le och skratta i min närhet istället?" frågar hon och jag torkar bort de sista tårarna nickandes.

"Såklart, jag ska försöka! Allt för dig Astrid!" säger jag och kramar om min döende lillasyster.

Jag försöker att krama henne så ofta jag kan. Man vet aldrig när den sista kramen blir. Astrid har inget dödsdatum men de chansar på om ungefär två månader. Det kan bli tidigare än det, ungefär en månad kanske. Usch, jag hoppas hon blir levande så länge som möjligt.

"Så, din sista önskan?" frågar jag återigen och hon sätter fingrarna på hakan, funderandes på vad hon vill göra det sista hon gör.

"Jag tror att jag vet" säger hon och jag nickar, menande att hon ska fortsätta sin mening. "Jag skulle vilja träffa Marcus och Martinus. Och gå på deras konsert i Sverige" fortsätter hon och jag nickar förstående.

"Och då kan Martinus kyssa mig så jag blir frisk" säger hon och jag rynkar pannan.

"Hur menar du nu?" frågar jag med ett milt leende på läpparna.

"Ja, Martinus är ju perfekt. Så om han kysser mig kan jag också bli det" svara hon mig och jag slänger mina armar kring henne.

"Astrid, du är mer än perfekt" viskar jag in i hennes öra och ett fniss lämnar hennes läppar.

"Eller så kan du bli tillsammans med honom" säger hon efter ett tag vilket får mig att skratta.

"Nej, det tror jag inte.. Jag känner ju inte han" säger jag skrattandes.

"Du kan lära känna honom" svarar hon och fnissar smått.

"Jag tror inte det är så lätt" säger jag och ger henne ett medlidsamt leende.

-*-*-

Weeho, ni fick tre kapitel