Don't leave me alone | m.g

T R E T T I O T R E

"Vad vill du göra?" frågar jag återigen och hon möter min blick.

"Kan du berätta något om Astrid?" frågar hon med ett ledsamt leende.

Jag nickar glatt och börjar tänka ut vad jag ska säga.

"Hon blev lika gammal som du.." börjar jag stelt. "Och hon var alltid glad. Hon var till och med glad in i det sista" säger jag leendes.

Mina tårar bubblar upp vid ögonlinjen och jag ett djupt andetag för att behålla mig lugn.

"Hon sa att man inte skulle vara ledsen över henne så, jag försöker alltid vara glad" säger jsg leendes.

"Hon hade långt ljusbrunt vågigt hår och bruna nästan svarat ögon" säger jag och ett svagt leende syns på Elenors läppar.

"Hon verkar perfekt" svarar Elenor med ett leende på läpparna.

"Hon var lite lik dig faktiskt" säger jag och kollar leendes mot Elenor. "Tack" säger hon skrattandes och det fick mig att tänka på en sak.

"Vill du veta en hemlighet?" frågar jag viskandes.

Hon nickar ivrigt och flyttar sug närmre mig.

"Du får inte tro att jag är konstig på något sätt" säger jag och Elenor nickar osäkert.

"När Astrid levde kunde vi prata genom tankar" viskar jag och Elenor sätter händerna för munnen.

"Vaaa?" frågar hon med stora ögon och jag nickar.

"Jag kan till och med höra henne ibland nu, även fast hon är borta" viskar jag vilket får Elenor att förbryllat höja på sina ögonbryn.

-*-*-

Asså jag vet inte vad som kommer hända med den här boken.

Men det kommer typ komma "övernaturligt" HAHAHAHAHA

Inte riktigt dårå