"Så, pappa sitter nog där inne.." säger mamma och pekar mot Espresso House.
"Vadå, ska inte du följa med?" frågar jag och hon skakar på huvudet.
"Hans fru kommer säkert vara där" säger hon och klappar mig på armen.
Det här är första dagen jag är ute efter Astrids död. Första gången jag ser normala människor. Om man inte räknar med konserten, när jag träffade Marcus och Martinus. Men, det räknar jag inte med. Det gjorde jag för Astrids skull.
Jag suckar och kliver irriterat ur bilen. Bilden jag har på min pappa håller jag stabilt i händerna. Jag kollar ner på bilden och försöker memorera hans utseende.
Ett leende ger jag mamma innan jag går in mot caféet där min pappa och bonusmamma är.
Så fort jag kliver in i caféet kan jag känna muffins lukten och ljudet av högljudda mixtrar. Jag söker med blicken över människorna som sitter här och får syn på ett par som ivrigt vinkar åt mig.
Jag styr mina steg dig och ger dem ett blygt stelt leende när jag kommer fram. Min, vad jag förmodar är min pappa reser på sig och ger mig en hård kram.
"Hej Elva!" säger han glatt och jag nickar förvånad över hans plötsliga akt.
-*-*-
Tjena
YOU ARE READING
Don't leave me alone | m.g
FanfictionDen här boken handlar om femton åriga Elva som förlorar hennes lillasyster i lungcancer. Astrid, hennes systers sista önskan är att få träffa hennes idoler Marcus och Martinus.
