Don't leave me alone | m.g

T R E T T I O F E M

Middagen med Marcus, Martinus och resten av deras familj hade varit i en ganska bra stämning. Det visade sig att vi delade några intressen till och med.

Killarna berättade att de tänkte sjunga Without you på begravningen vilket fick mitt hjärta att slå hårdare. De var så fina mot allt och alla.

Mina ögon hade till och med öppnats upp mer för Martinus. Som kompis.. Inget mer, för varför skulle han gilla mig? En helt vanlig tråkig tjej, som förlorat sin syster.

Dessutom bestämde jag mig redan för längesedan att förhållanden inte var min stil. Eftersom ingen skulle kunna älska mig. Så, jag skulle bara bli sårad och besviken.

"Du lovade mig att ge Martinus en chans!" hörde jag hur någon röt åt mig.

"Astrid?" frågat jag både ledsamt men ändå glatt.

"Vem annars? Känner du någon annan som kan prata genom dina tankar?" frågar Astrid roat och jag skrattar roat.

En förvirrad blick från Martinus fick mig att avbryta mitt fniss och stelt vända huvudet mot filmen som spelas upp på den lagom stora tv:en i Simons rum.

"Jag saknar dig" säger jag och Astrid skrattar lite grann.

"Jag saknar dig ännu mer, vet du hur tråkigt det är här?" frågar hon och jag börjar skratta.

"Nej, hur är det?" frågar jag med ett leende på läpparna.

"Jadu, vart ska jag börja? Det är snygga killar överallt, men det är ju en bra sak. Egentligen är det som att åldras i en annan värld. Jag känner mig inte död på något sätt" säger Astrid och pustar ut.

"Jaha, det verkar intressant... Kanske ska man joina?" frågar jag skojsamt och skrattar lite lätt.

-*-*-

Mer idag? Låt mig veta :)