Don't leave me alone | m.g

F Y R T I O Å T T A

Ett leende fanns på både mina och Martinus läppar när vi hand i hand gick mot mitt hus.

"Så, hvordan tror du Simon vil reagere?" frågar Martinus efter några minuters behaglig tystnad.

"Jag har ingeen aning" svarar jag honom skrattandes.

Jag möter Martinus blick och ett bredare leende sätts på mina läppar.

Vi kommer till vår uppfart och vi börjar gå mot den vitmålade ytterdörren. Jag öppnar tyst och försiktigt dörren vilket gör att ett hallå hörs i huset. Ylva kommer ut i hallen och kollar leendes på oss.

"Åh, hej Martinus! Simon är på sitt rum" säger hon och pekar åt hållet Simons rum är.

"Uhm, det er ikke derfor jeg er her" säger han enkelt och Ylva kollar frågande på honom.

Hon kollar ner på våra händer och skiner upp i ett brett leende.

"Jaså, ni tvåå" säger hon och pekar mellan mig och Martinus.

Vi båda nickar osäkert och kollar snett mot varandra.

"Jamen gud så gulligt med tonårsromans, ni får gå nu om ni vill" säger hon och både jag och Martinus börjar gå ner mot mitt rum.

"Det där var pinsamt" säger jag tyst och puttar till Martinus lite i sidan.

"Du trenger ikke si" mumlar Martinus leendes och jag börjar genast skratta.

-*-*-

Vill fortfarande ha en Martinus okok