𝐒𝐀𝐕𝐄 𝐔𝐒 :: [ • 𝑜𝓃𝑒 𝒹𝒾𝓇𝑒𝒸𝓉𝒾𝑜𝓃 • ]

chapter 1: kidnapped

🏃🏼Kapitel 1🏃🏼

[trailer; oh yes! Sök efter "Save us a One Direction fanfic (swedish)" på YT! Den är gjord utav amazing @liamspinksheep :) & ännu en gång; tack så himla mycket :D]

•Avery's perspektiv•

Jag suckade tungt och torkade bort svetten i pannan. Hade aldrig trott att skrubba golv skulle ta så mycket på krafterna.

''Avery?!'' Ropade Annie som dök upp i köket där jag låg helt slut på marken.

''Ja?'' stönade jag tröttsamt.

''Jag fick precis höra att de fem prinsarna har börjat söka efter deras framtida fruar. Tänk om de kommer hit'' berättade Annie och bar ett oroat ansiktsuttryck.

''Snälla du, jag vet redan det där.'' Svarade jag och fortsatte att skrubba.

''Men tänk om de kommer hit! Du vet hur de är, alla vet det, de stannar inte upp för något som kommer i deras väg. Detta kan leda till krig," berättade Annie och viftade livligt med sina armar.

''Krig sa jag ju!'' lade hon till då hon märkte att jag inte lyssnade.

''Snälla, jag har precis skrubbat klart golvet i köket. Gå till baksidan eller något, Moa är där, var dryg med henne istället.'' suckade jag.

Annie såg bekymrad ut men sköt iväg ett brett leende sedan.

''Visst!'' sa hon glatt, lite för glatt för samtalet vi just haft.

Iskallt vatten rann ner för min kropp och jag gav ifrån mig ett tjut.

''Vad i Herrens namn gör du?!'' skrek jag och brottade ner en gapskrattande Johanna på köksgolvet.

''Det är inte kul!'' tjöt jag.
Johanna bara fortsatte att skratta.

''Du skulle sätt din min! Gud jag trodde jag skulle dö av skratt!'' Sa Johanna med ett brett leende så att hennes kinder måste börjat verka efter hon skrattat klart.

''Ja, ha-ha jätte kul.'' sa jag sarkastiskt.

Nu vet jag i alla fall varför Annie blev så glad helt plötsligt efter vårt lilla samtal om prinsarna.

''Nu måste du hämta mer vatten, eftersom du hällde allt över mig."

''Men,'' suckade Johanna och reste sig upp och tog trähinken som innan var fylld med vatten.
_

~Johanna's perspektiv~

Jag drog på mig mina kängor och gick med hinken bort till brunnen med vatten.

Jag började vissla på någon melodi jag kommit på och tog hinken och pumpade i vatten i den.

Helt plötsligt slingrade sig två armar om mig bakifrån.
Jag hoppade till och var på väg att tappa hinken med vatten över mig själv.

''Hej Jay, hur går det?'' sa en välbekant röst. Erik.

''Herregud vad du skräms! Gör inte så Erik, nästa gång kanske jag dör av chock!'' fräste jag men kunde inte låta bli att le mot honom.

''Du vet, du ska inte vara ute den här tiden på dagen. Har du inte hört att prins Niall och dom andra fyra prinsarna har börjat söka efter en flicka dom kan gifta sig med?''

''Jag tror inte att det är någon större fara,'' fnös jag och lyfte upp hinken,
"klockan är ändå inte så mycket."

''Tillåt mig.'' sa Erik och tog hinken ifrån mig.