𝐒𝐀𝐕𝐄 𝐔𝐒 :: [ • 𝑜𝓃𝑒 𝒹𝒾𝓇𝑒𝒸𝓉𝒾𝑜𝓃 • ]

Save Us chapter 10: love

❤️Kapitel 1O❤️

Johanna

Hela min kropp blev stel när jag läste vad Michael hade skickat. Var han borta?

''Johanna?'' My la en hand på min axel och det var först då jag insåg att jag grät. Min syster hade - förmodligen - blivit kidnappad av prins Louis och prins Niall var borta.

''Prinsessan, mår ni bra?'' Frågade Harold och kollade medlidande på när My strök min rygg. ''Det kan inte vara sant....'' muttrade jag och slog upp min hand i ansiktet för att torka bort tårarna.

''Vad kan inte vara sant?'' frågade My.

Jag kollade upp på henne och snyftade fram,''Prins Niall är borta och min syster har blivit kidnappad av prins Louis av Skottland.''

My och Harold drog för andan och kollade häpet på mig. Det var nog bara för att Niall var borta, dom visste ju inte vem min syster var.

''Jag måste kalla på fler vakter.'' muttrade Harold och skyndade sig iväg.

''Jag tror det inte blir någon vandring i byn idag för dig, Johanna. Du har en hel del brev att läsa.'' sa My milt och kramade om mig.

''Jag saknar honom,'' snyftade jag ledset och torkade bort tårarna som rann ner för mina kinder.

''Jag lovar Johanna, vi alla här nog det,'' viskade hon och pussade min hårbotten.

_

Vi satte oss på golvet My och jag för att gå igenom alla brev.

Dom flesta breven var bara massa inbjudningar från andra länder på deras fester och sånt. Det hamnade direkt i soptunnan som Harold höll i.

Varför han inte ställde ner den på golvet istället var en bra fråga.

My höll upp ett brev i luften,'' Johanna detta måste du läsa först!'' utbrast hon och skickade brevet till mig.

Den hade ingen avsändare men jag kände fort igen handstilen när jag öppnade brevet.

"Kära Johanna

Jag hoppas innerligt du mår bra och blir väl behandlad där på slottet. Prins Niall måste göra ett bra jobb eftersom jag inte hört några fruktansvärda skandaler om att du var död.

Jag vet att du inte kan komma hem, men snälla skriv till oss. Mamma mår fortfarande dåligt, men Dave och Erik hjälper oss att sköta om henne. Dom har försökt samla en patrull som ska hämta hem dig, men ingen har viljat ställa upp. Oroa dig inte lilla syster, det var inte för att ingen brydde sig. Alla som var upp till pappret ville inte bli dömd till döden. Jag hoppas du förstår.

Undertecknat med kärlek,

Alexandra Carsson."

Jag log smått åt vad hon skrev. Jag hoppas verkligen jag får träffa dom snart igen, och att mamma blir frisk från sin sjukdom.

''Vem var det ifrån?'' frågade My nyfiket.

''Det var min syster, Alexandra. Hon berättade att hon var mycket orolig och att mor inte hade blivit något bättre'' berättade jag och öppnade ett nytt brev.

''Vem är det här från?'' muttrade jag och öppnade säkert mitt 18:e brev.

"Kära prinsessan Johanna,

Jag hoppas du har det väl på slottet. Vi är precis på väg till Skottland. Vi är någonstans i skogarna intill prins Louis' slott. Om jag inte kommer ut härifrån levande, kom ihåg att jag älskar dig, vad som än händer.