𝐒𝐀𝐕𝐄 𝐔𝐒 :: [ • 𝑜𝓃𝑒 𝒹𝒾𝓇𝑒𝒸𝓉𝒾𝑜𝓃 • ]

Save Us chapter 22: as dead as it gets

(Så att ni vet det så experimenterar jag bara lite med den här boken.)
((Ps. Jag är tillbaka till att skriva i perspektiv, det var mycket roligare.))

Lesley där uppe/på sidan😏😍
Snygg or nah? 😛

Warning; death

🌾Kapitel 22🌾

avery

"Känner ni varandra?" Frågade Lesley förvånat och kollade emellan mig och Harry.

[Lesley är i median ;)]

Jag visste inte vad jag skulle göra.
Skulle jag springa? Skulle jag skrika? Skulle jag kasta något på honom?

"Något sånt." svarade Harry. Lesley nickade och tystnaden spred sig. "Jag - um, jag tror jag ska lämna er ifred för ett tag." sa Lesley och pekade bort mot Felix som frustade - som om till och med hästen fattade att något var på gång.

Jag ville ropa efter honom att komma tillbaka; jag ville inte vara ensam med Harry. Tänk om han var jätte arg?

När Lesley var utom hörhåll öppnade Harry sin mun för att börja tala.

"Jag beundrar dig verkligen, hur lyckades du fly från alla mina soldater? Luke hann inte ens med att se dig." sa han och klev närmare och tog av sig luvan på sin kappa.

"Du underskattar mig verkligen, Harry." Sa jag surt.

"Kan man nog säga." muttrade han till svar.

Jag bara blängde på honom. Vem fan tror han att han är?

Och om han nu visste att jag hade rymt, hur kommer det säg att soldaterna inte var efter mig? Han kunde väll inte tro att han skulle hinna ikapp mig va? Eller ens hitta mig?

Dock hade han gjort det nu - med det var besides the point.

"Jag hade aldrig trott det om dig, Avery." sa han efter ett tags tystnad.

"Hur skulle du kunna veta något om mig när du inte ens känner mig?" Svarade jag bittert. Varför var jag tvungen att ha sån dålig tur hela tiden?

"Jag har sovit bredvid dig i tre nätter.
Jag vet vad som får dig att somna, jag vet att du pratar i sömnen och jag vet att du klänger dig fast dig på mig när du drömmer konstigt." svarade Harry.

"Du vet mycket väl att det finns fler saker att lära sig om mig. Synd för dig att du inte kommer göra det. Jag drar nu, hej då Harry. Hoppas jag inte ska behöva se dig igen." sa jag och vände mig om och gick bort mot Lesley.

Något stannade mig dock.

Ett skrik lämnade min mun då jag såg vad som var framför mig.

Lesley var bunden med ett rep runt halsen i ett träd och hans ansikte var blodigt. Felix var borta totalt och elden var släckt.

Hur hade vi inte märkt det här? Eller ska jag snarare säga; hur i hela friden kunde personen som gjort detta gjort det på under 20 sekunder?

"Avery!" Hörde jag Harry ropa och han kom joggandes till mig.
"Är du skadad?" Frågade han oroligt utan att se vad jag kollade på.

"L-Lesley..." sa jag skakigt och pekade med skärrade ögon på honom.

Harry släppte sin blick på mig och kollade på Lesley som hängde i trädet som någon slags julgransbelysning.
[Inte kul, inte kul att skoja om - det var dock inte ett skämt. Bara darkhumor. :( ]

"Oh."

"Är han död?" frågade jag tyst och kollade med tårar i ögonen på mannen framför oss.

"Så död man kan bli, skulle jag gissa." svarade Harry med en suck.

"Vad ska vi göra?" Grät jag ut frustrerat och ledsamt.
Det var deprimerande att kolla på.

Harry spände sig plötsligt och hans hand for upp till min mun när jag skulle fråga vad han sett.

(Mer än den döda mannen som var helt blodig framför oss)

Harry började leda mig bort från Lesley och gömde oss bakom ett träd och drog på sig luvan av någon anledning.

Han kollade sig omkring, men behöll sin hand över min mun, och tillsist stannade hans blick upp över något.

Jag vågade inte kolla på vad han sett - men det hände i alla fall.

Jag kollade bort mot samma håll som honom och såg 4 män sittandes på varsina hästar. En utav männen höll i tyglarna till Felix såg jag. Det såg ut som om de kollade på oss.

Efter ett tags stirrade rörde sig en utav männen.

Han tog upp en pilbåge och tog lika snabbt upp en pil.

"Shit." svor Harry och drog tag i mig och sprang undan från vart vi stod.

Jag hörde ett vinande ljud från pilen och hur lite bark ramlade ner från trädet vi just stått vid. Det var nära ögat.

"Spring!" Utbrast Harry när han märkte att jag var som frusen och ledde mig djupare in i skogen.

Vi ginade bland träden och tillslut stannade vi upp vid en bäck som rann framför oss.

Ljudet av pinnar som gick av och prassel från löv dök upp bakom oss och jag kunde höra små frustanden från hästar.

Harry kollade bakåt och såg vad jag såg.
Männen i svart var tillbaka och de verkade inte ge upp.

De sköt pilar mot oss men de verkade inte kunna träffa någon utav oss eftersom det vimlade med träd här. (Vi var ju trots allt i en skog.)

Harry sprang före mig ner till bäcken och korsade den. Jag var strax efter honom - eftersom jag inte kände för att bli skjuten av en pil idag.

"Vilka är dem?" Ropade jag till Harry som låg lite före mig nu.

"Jag vet inte. Men jag tror de var dem som dödade Lesley." ropade han tillbaka.

Jag pressade på mera när jag kände som om männen i svart flåsade mig i nacken.
Jag kände mig full av adrenalin.

Dock kunde jag inte få ut bilden av Lesley ur mitt huvud. Det var verkligen otäckt.
Jag kände mig lite taskig som bara lär honom hänga där - men det fanns inte mycket tid att ta ner honom nu när vi blev jagade utav fyra huliganer.

Harry tog plötsligt tag i min arm och ryckte undan mig från stigen vi sprang på och in bland ett par buskar.
Han fortsatte att springa dock.

Vi kom tillslut fram till något som såg ut att vara en grotta. Det var svårt att säga nu när det var mörkt.

"Vi slår läger här." Sa Harry och ledde mig över till öppningen.
________

Lesley är död :(

Sorry Pernilla_fantasy att jag fick dig att tro att det var Niall som dog i detta kapitel.

Observera; jag säger dock inte att Niall inte är död.

Vad tycker ni om kapitlet? Det var lite överallt skulle jag vilja säga. Meh 😅

Kom ihåg att rösta, kommentera och dela :)
Tack så himla mycket till alla som gör det ;)