𝐒𝐀𝐕𝐄 𝐔𝐒 :: [ • 𝑜𝓃𝑒 𝒹𝒾𝓇𝑒𝒸𝓉𝒾𝑜𝓃 • ]

Save Us chapter 13: sir Malik

😺Kapitel 13😺

(Har ej läst igenom kapitlet so I'm sorry if it sucks!... Not really..)

Alexandra's perspektiv

''Oh herregud, kommer du ihåg den gången då vi lurade den gamla bonden att du hade brutit armen?'' skrattade jag och Zayn brast ut i skratt han med.

''Ja! Kommer du ihåg hur himla sur han blev då han insåg att vi lurat honom?!'' skrattade Zayn åt det gamla minnet.

Jag höll på att ramla ur trädet när jag vek mig av skratt.

''Det var tider det...'' sa jag dramatiskt och fnissade lite.

''Wow, det var verkligen länge sedan jag såg dig, Alex.'' suckade Zayn och log åt mig.

''Varför slutade vi prata om jag får fråga? Jag kommer inte ihåg varför.''

''Oh.'' svarade Zayn tyst.

•Flashback<<

''Zayn! Vänta på mig!'' ropade jag skrattandes och sprang efter min bästa vän.

Vi var bara 8, men vi hade 'the time of our lives'.

Zayn och jag sprang omkring på gatorna i byn jag bodde i, och säkert alla som såg oss borde tyckt vi var irriterande småbarn.

Zayn stannade tvärt vilket fick mig att springa in i honom. ''Ouf.'' pustade jag och landade på rumpan.

''Zayn, vad gör du här med en sån bondlurk?'' frågade en stor man - åtminstone om man jämför med mig.

''Far, det här är min bästa vän, Alexandra Carsson.'' berättade Zayn, mina ögon vidgades. Kung Malik????

''Du ska inte vara ute och se sånna som henne, hon kan vara sjuk eller kanske skadar dig!''

''Men far!-'' försökte Zayn men blev avbruten.

''Nej, inga men Zayn, säg hej då till din... 'vän' och följ genast med mig tillbaka till vakterna.''

Zayn kollade ledsamt över mot mig och gav mig en lång kram. ''Jag är ledsen, Alex. Jag lovar att jag kommer se dig igen.'' Viskade han och släppte ifrån kramen.

''Hej då, Zayn.'' viskade jag tyst och försökte hålla tillbaka mina tårar.

Min bästa vän.

''Hej då Alexandra.''

''Zayn kom nu!'' ropade hans far, aka kung Malik.

''Förlåt mig.'' Och inom 4 sekunder var hans läppar mot mina. Det var min första kyss - av en riktig prins.

Fjärilar fladdrade omkring i min mage av känslan och jag försökte att inte rodna då han drog ifrån.

8 år och kysst en prins - inte alla som gjort det inte...

Zayn gav mig ett smått leende och vände om för att gå tillbaka till sin häst och vagn.

•Flashforward>>

''Ja visst ja.'' suckade jag då jag mindes vad som hände den dagen.

Vi hade haft så kul tills Zayn's pappa hade förstört allt.

''Jag lovade ju att jag skulle se dig igen, och här är vi 10 år senare tillsammans.'' sa Zayn och log stort.

Jag skrattade lite åt hans leende och pussade hans kind då jag kom på att jag var tvungen att gå hem innan det blev för sent - eller ska jag säga tidigt.

Jag hoppade ner för trädet och sprang ner för skogsvägen.

''Alex!'' ropade Zayn bakom mig, men jag vinkade åt honom och fortsatte springa.

_

Jag var tvungen att stanna upp för att hämta andan och lutade mig upp mot ett träd. Precis då jag lutade mig upp mot trädet knäcktes en gren mot marken.

Jag stannade upp och kollade mig oroligt omkring, tills jag kom på att det säkert var Zayn.

''Jätte kul, Zayn!'' ropade jag men en hand for upp för min mun.

''Jag är inte 'Zayn', kitten.''

Jag försökte skrika, eller åtminstone ta mig loss, men förgäves.

''Nej, men det är jag. Släpp henne!'' fräste Zayn och drog loss mig från mannen.

Zayn slog till mannen i ansiktet och han for till marken med en smäll.

''Rör henne igen och du är död, kolla på henne och du är död, andas vid henne och du är död, got it?'' fräste Zayn och drog fram sitt svärd och la det under mannens haka farligt nära hans hals.

Mannen svalde hårt och nickade försiktigt.

Mannen reste sig från backen och sprang iväg. Zayn himlade med ögonen och drog in mig i en kram.

''Jag tar med dig hem.'' viskade han i mitt öra.

Och jag kunde inte säga nej till honom, dels för att han skulle säga (och göra) tvärt emot mig, och dels för att det var Zayn vi pratade om.

__________________

Förlåt för att det tagit tid med uppdateringen och sånt och att jag ger er detta korta lilla kapitel....

Förlåt!💞👙🙈🍪🍹🍡🍒🍓🍇🍭🍍