𝐒𝐀𝐕𝐄 𝐔𝐒 :: [ • 𝑜𝓃𝑒 𝒹𝒾𝓇𝑒𝒸𝓉𝒾𝑜𝓃 • ]

Save Us chapter 21: coming home

(Remember, det är tredje personens perspektiv framöver)

🎲Kapitel 21🎲

Johanna's försök att fly hade inte gått som planerat.
Michael hade tillslut hittat henne och fört med henne tillbaka till slottet "där hon höll hus".

Så nu satt hon i sin kammare, mer uttråkad än förut, och stirrade ut mot havet som låg en bit bort.

Hon hade inte tillåtelse att lämna sitt rum heller så hon kunde ju inte direkt gå någonstans.

Utanför stod en vakt, nedanför hennes fönster (några 20 meter ner det vill säga) stod det en annan vakt så om hon skulle få för sig att klättra ut genom fönstret, som hon redan gjort en gån, så skulle hon bli fast.

Hon visste inte vad som hände runt omkring sig. Det ända hon visste var att innan Niall dog skulle hon bli prinsessa, och då Niall fyllt år skulle hon krönas till drottning efter han krönts till kung.

Men nu när han var död . . .

Vad skulle hon göra då?
Det var ju inte så att hon egentligen gillade honom. Kanske som en vän . . .
Men hon var fortfarande smått deprimerad efter hans död.

Det blir man väll efter någon dör, eller hur? Även fast man innerst inne inte gillade personen som omkommit?

Johanna reste sig hastigt upp och sprang över till dörren.

Hon ryckte i handtaget och bankade på dörren tills någon på utsidan av rummet låste upp.

"Vad vill du?" Frågade vakten.

"Jag måste se Michael, vart är han?!" Utbrast hon.

"Det kommer inte att gå. Sir Michael är fullt upptagen med att lära ut olika strids -- vart tror du att du är på väg, unga fröken?!" Ropade vakten efter Johanna då hon sprang undan honom.

En sån dum vakt, tänkte hon, hur hade de tänkt att han skulle kunna hålla mig inne i min kammare?

Vakten sprang efter henne, men det gick inte lika fort eftersom vakten bar en rustning.

Johanna rusade ner för trapporna och slet sig loss från folk som tog tag i henne för att försöka få stopp på henne.

Vakterna vid de stora dörrarna ut såg henne komma och började öppna de 10 meter höga dörrarna.

Det var tills vakten bakom henne ropade, "stoppa henne!"

Och då försökte vakterna vid dörren att stänga innan hon komma dit, men de hade redan skapat en öppning och hon sprang rakt ut igenom den.

Dörren smälldes igen direkt bakom henne och om hon hade varit lite långsammare hade dörren smällts igen framför henne.

Vakterna utanför insåg inte direkt att det var "Prinsessan Johanna" - som de alla hade kallat henne för innan allt det här - som kom rusande förbi dem.

"Hey vänta!", "Stoppa henne!" Ropades runt henne och vakter kom springande mot henne från alla håll.

Hon var borta vid grindarna nu och hon kanske skulle klara av att klättra över muren och landa på sakerna som folk lagt utanför slottets murar.

Folk hade kommit varje timme de senaste tre dagarna som man vetat om att Niall varit död.

De hade lämnat av sig gåvor och liknande utanför och det vimlade med saker.

Det flesta sakerna var vita ljus. De tände upp ljusen på kvällarna och de brann tills de dog ut.

Tur nog var det inte kväll nu, så ljusen var inte tända. Johanna tog ett språng, hoppade upp på muren, hastade sig över kanten och gick på toppen av muren tills hon kommit till andra sidan.

"Stoppa henne!" Hörde hon bakom sig. De skulle väll ändå inte skjuta ner henne . . . Eller?

Fel.

"Shit." svor hon då hon såg en pil farandes förbi henne med ett swosh liknande ljud.

Det var lite kul, egentligen, tyckte hon.
För ärligt, en 14 åring sprang ifrån minst 10 vakter, hoppade upp på en mur och undan kom en pil farandes mot henne.

Snacka om dåligt försvar . . . Eller kanske bara bra tur?

I vilket fall det än nu var så hade hon lyckats ta sig ut ur "fängelset" och sprang nu som vinden igenom skogen - barfota.

"Äntligen fri!" Skrek hon och ett brett leende spred sig på sina läppar.

Hon kunde fortfarande höra röster och ljud från soldaterna och vakterna, men det spelade ingen roll nu.

Varför skulle de stoppa henne? Hon hade inte någon plikt att ta över längre, så varför behålla henne inom slottets murar?

Det är ju inte så att Niall hade skrivit ett testamente eller liknande innan han dog . . . Eller?
_____________

Vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här kapitlet, men här är det iaf :)

Johanna är fri! YAY! :D

Kom ihåg att rösta, kommentera och dela ;)

PS. tack så himla mycket för 13 tusen läsare! Det är ofattbart många! ily! <3