𝐒𝐀𝐕𝐄 𝐔𝐒 :: [ • 𝑜𝓃𝑒 𝒹𝒾𝓇𝑒𝒸𝓉𝒾𝑜𝓃 • ]

Save Us chapter 23: simmer down

- a/n: omg! jag har fått världens gulligaste trailer till denna bok!
dock är wattpad tråkig och vill inte lägga till den i kapitlet men sök gärna upp den!

den heter "Save us a One Direction fanfic"
och den är gjord av @liamspinksheep så kapitlet är dedicerat till dig, thank you hun!! 💋

But instead; jag hittade den här videon där uppe/på sidan som är lite rolig 😅😆

__________________________

[Tredje personens perspektiv]

👸🏽Kapitel 23👸🏽

Annie och Liam gick tillbaka till slottet då deras dejt var över. De hade haft en kul tid tillsammans, även fast det Liam gjort för att få "hem" Annie var oacceptabelt.

Trots det hade även Annie haft en rolig tid med honom och tyckte att Liam hade en djupare insida än vad man kan tro när man hör att han är en prins.

Annie's lilla hand höll för tillfället i Liam's arm när paret gick upp från vattnet det varit vid.

De hade ätit lite god mat och druckit lite vin, och Annie var smått berusad nu.
Inte för att Liam hade tänkt använda det emot henne. Snarare tvärt om.

Hon var ju inte helt borta efter bara ett glas, men att säga att hon var nykter var att ljuga. Hon var lite flummig dock. Men Liam antog att vårvärmen hade med saken att göra också.

"Det är vackert här," sa Annie och kollade sig omkring, "man ser inte mycket hemma i London."

Liam nickade. Han hade aldrig varit i London så han kunde inte dela med sig av sin åsikt om saken.
Men han höll med, det var verkligen vackert här.

"Jag hade hoppats du skulle säga det," sa Liam och log ner mot Annie som kollade upp mot himlen med ett leende.

"Min pappa har det bra där uppe. Han kan se ner på oss andra på jorden och tänka att det är bra att han inte lever längre," sa Annie ledsamt & samtalet ändrades snabbt.

Liam kollade förbryllat på Annie. Han hade inte räknat med att hon skulle säga något sådant.

"Varför säger du så för?" Frågade han.
Annie stannade upp och fortsatte att kolla upp mot himlen som började ändra färg.

"Min pappa mådde aldrig bra då han var vid liv. Visst, han hade oss - sin familj - men det var något som gnagde på insidan av honom som åt upp honom tillslut," berättade Annie och log sorgset åt minnet av sin far.

"Han blev deprimerad och han blev mer och mer avlägsen från resten av familjen,"

En tår rann ner för Annie's kind.

"Depressionen dödade honom. Han tog sitt liv, han orkade inte längre. Därför hoppas jag att han har det bra uppe i himlen."

Liam svalde en hård klump i halsen och slingrade sina armar runt Annie när flera tårar rann ljudlöst ner för hennes ansikte.

"Jag hoppas han inte är i någon smärta längre," viskade Annie och kramade Liam tillbaka.

"Jag är så ledsen Annie," sa Liam och höll om henne.
Annie skakade på sitt huvud.