Flamman inom mig (skriver om, annan bok)

Flamman inom mig

Kapitel 1

-------------------------

*Jag förstår mig inte på dig Nawda, du är prinsessa men du vill ha mer*

*Nej William, inte mer. Mindre*

Jag suckade, för att vara en betjänt var William väldigt kaxig, det är nog därför han var min favorit. Det var morgon och han försökte fixa till mitt ruffsigt svarta hår så att det såg någorlunda "acceptabelt" ut. Fast egentligen ville han bara prata lite med mig, eller rättare sagt retas med mig.

*Du är faktiskt mycket vacker*

*Ja, men det är bara för att du jämför mig med dig*

Jag tittade mig i spegeln, jag var faktiskt vacker fast inte vacker som en prinsessa. Med mina stora orangea ögon med lite rött i och mitt svarta stora hår såg jag ut som en vampyr, men det är jag inte, jag har överhuvudtaget inget vampyrblod i mig. Vampyrer fick inte vara kungliga av någon konstig andledning, antagligen för att dom inte kan kontrollera sin blodtörst.

Det knackade på dörren. In kom en kvinna som jag hoppades att jag aldrig skulle få se, min pappas ex-fru Maya som blev avvisad från landet Uw, där vi är ledare, eftersom hon försökte mörda min pappa.

*Jag har goda och dåliga nyheter*

Usch...hennes röst lät hemskare än vad jag kunde föreställa mig.

*Dom dåliga är att er mor dog i en flygolycka*

Hon log ett riktigt creepy leende. Jag mötte Williams blick i spegeln, han fattade också vad som hänt, häxan är nämligen en så kallad luftbändare och resten kan ni väl lista ut.

*Men den bra nyheten är att jag är er fars nya fru*

Jag tittade på henne, om man skulle sett henne på gatan skulle man kunna tro att hon var en snäll gammal tant med hennes lockiga korta gråa hår, fyrkantiga glasögon utan kanter, vita pärlhalsband och rosa klänning. Men vi som vet vem hon är vet att hon är djävulens medhjälpare, eller det är i alla fall vad jag och William kallar henne.

*Vilka goda nyheter...*

Som tur var förstod hon inte att jag var sarkastig.

*Nu ska jag lämna er så att ni kan fixa det där.*

Hon gjorde en gest mot mig och gick sedan ut ur rummet.

*Jises...*

*Jag fattar inte att pappa ville ha tillbaka henne*

*Han har säkert en bra andledning*

*Ja, att han är desperat*

Han skrattade och drog lite i mitt hår

*Jag tror nog inte jag vågar lämna dig*

Juste, han är nästan 2 år äldre än jag och när han fyllde 18 får han bestämma om han ska stanna kvar som betjänt eller hitta ett annat jobb.

*Jag klarar mig. Nu kan du gå så att jag kan ta mig mina kläder*

Jag föste ut honom, tittade på klänningen som nån annan betjänt har tagit fram. Aldrig i livet att jag har på mig en klänning, förutom om det är fest eller så. Jag gick in i garderoben och tog fram ett par svarta kläder och några gröna och satte på mig det. Jag rusade ut ur mitt rum och sprang ner till hallen.

Jaha...en av mina kängor fattades. Jag sprang runt i korridorerna, efter ungefär 10 minuter hittade jag en svart liten lurvig sak som satt i min sko.

*Men Molle! Jag fattar inte ens att du kunde släpa upp skon hit!*

Jag lyfte upp valpen, tog min sko och gick ner. Jag satte Molle på en hylla, tog på mig mina skor och gick ut. Nu var det dags för ennu en dag i skolan.