Min klarorangea jacka stack ut bland alla svarta och bruna höstjackor. Det var egentligen en sommar jacka och huden knottrade sig på mina armar.
"Kom, vi går in" sa jag till Thea.
"Okej" svarade hon.
Vi gick in på närmaste galleria. Lukten av mat slog emot oss och min mage kurrade högt.
Vi köpte oss varsin macka på subway och satte oss vid bordet närmast fönstret.
Jag skrollade uttråkat på Instagram och suckade högt när jag upptäckte den lilla sprickan i högra hörnet.
"Åh nej" hörde jag Thea säga bredvid mig.
"Vad är det?" Frågade jag.
Jag tittade upp på henne och såg att hon stirrade ut genom fönstret. Jag följde hennes blick och upptäckte Leo.
Han var svår att missa. Han stod mitt på vägen med sin cykel.
Leos mörka hår stod åt alla håll och kanter och bredvid honom stod Elias, Simon och perfekta-Sonja. Han vände sig mot oss och flinade stort.
" Åh nej" Instämde jag.
Jag tänkte på vilka alternativa flyktvägar vi kunde ta när ett högljutt pling väckte mig från tankarna.
"hej! Ska jag hämta er nu? // Mamma"
Jag log lättat och visade Thea messet.
Jag svarade "ja".
Vi tittade ut på Leo. Sonya stod och blinkade med sina stora blåa ögon mot honom, och skrattade åt allt han sa. Men Leo avfärdade henne hela tiden. Han såg smått irriterad ut. Simon och Elias däremot, de kollade beundrande på Sonya.
Jag hade gjort upp med mamma om att vi skulle möta henne vid bion på 10 minuter.
Jag och Thea var tvungna att gå nu om vi skulle hinna dit i tid.
"Kom, vi måste gå" Sa jag tyst. Vi städade upp efter oss och gick ut mot dem.
De kollade på oss när vi gick förbi, och vi ökade takten. När vi trodde att vi var utom synhåll så började vi springa.
Vi sprang fnissande mot bion i full fart när vi hörde ett plingande bakom oss.
Fan
"Hej" hörde vi honom säga bakom oss.
Jag vände mig om och han log stort mot mig.
"Varför springer ni?" Hans röst var full av skratt.
"Ehh, jo, min mamma väntar på oss" svarade jag och kände mig generad, jag var säkert alldeles röd i ansiktet.
" Du Elin, jag undrade vad du skulle göra på fredag" nu var det han som såg generad ut.
Hjärtat bultade i mitt bröst.
" Jag hade tänkt gå på bio då, och Simon kunde inte följa med, så vill du gå med mig?"
Åh
Herre
Gud
"Jo, ja det vill hon jättegärna" svarade Thea i mitt ställe.
Jag lyckades stänga munnen och pressade fram ett leende.
"Sjysst! Ses i skolan" avslutade han innan han cyklade bort till Sonya och killarna.
Bakom mig tutade en bil, Mamma var här.
När vi satte oss i bilen frågade hon varför jag log så stort.
"Inget" svarade jag. "Känner mig bara glad idag"
Jag längtade redan till helgen.
ESTÁS LEYENDO
Det dom inte ser
Historia CortaDe vet inte att jag gråter mig till söms varje kväll. Och de vet inte att mardrömmarna väcker mig tidigt varje morgon. Det behöver de inte veta. } hej hej! Om ni gillar dessa korta berättelser så rösta å kommentera så kommer det mer{ P.S tack för a...
