Förlåt.
Förlåt för att jag skrek på dig. Jag menade inte det jag sa. Du är inte galen. Jag tror på dig, jag tror verkligen på allt du sagt och sett.
Förlåt för att jag inte berättade för dig om mamma.
Jag ville inte att min enda vän skulle överge mig. För jag trodde att du inte skulle orka med att ta hand om mig och min sorg när du lever med din egen.
Åhh, Meija jag saknar henne så.
Hon var den som höll ihop vår familj. Nu när hon är borta faller allt isär.
Och jag saknar dig.
Jag saknar att se dig le och skratta.
Saknar alla sena nätter vi satt uppe och pratade och såg film.
Jag mår inte bra utan er.
Jag ser dem allt oftare.
Skuggorna.
De förföljer mig på dagarna och nätterna.
Dyker upp i mina drömmar och tankar.
Dem förtär mig. Det är som om jag är en av dem.
Jag hör röster också.
Mammas röst.
Alexanders röst.
Småbarns röster.
Håller jag på att bli galen?
Det blir bara värre och värre, jag vet inte hur jag ska få dem att tystna.
Jag saknar dig.
Jag vill att du ska komma tillbaka.
Jag behöver dig.
Förlåt
KAMU SEDANG MEMBACA
Det dom inte ser
Cerita PendekDe vet inte att jag gråter mig till söms varje kväll. Och de vet inte att mardrömmarna väcker mig tidigt varje morgon. Det behöver de inte veta. } hej hej! Om ni gillar dessa korta berättelser så rösta å kommentera så kommer det mer{ P.S tack för a...
