Det dom inte ser

Angela

Jag tittade på henne i smyg. Den nya tjejen. Hon hade kort rött hår och fräknar i hela ansiktet. Angela, som hon hette, vände sig åt mitt håll som om hon kunde känna mina blickar. Jag tittade snabbt ner innan hennes isblå ögon mötte mina. Ögonen. De var så vackra, men såg ändå väldigt malplacerade i det fräkniga ansiktet.
Jag samlade mod för att möta hennes blick. Men när jag väl vände mig mot henne hade hon redan vänt ansiktet mot tavlan igen.
"Mattias, Mattias!"Fröken Kvist harklade sig och skrek över hela klassrummet precis innan jag hann svara. "MATTIAS!!!"
"Ja fröken Kvist" svarade jag tyst.
"Var uppmärksam! Vad är X?" Snäste hon. Hennes små grisögon plirade missnöjt på mig genom sina halvmåneformade glasögon.
" svaret är 36,7" viskade min bordskamrat, Emma. Jag nickade tacksamt mot henne innan jag svarade.
Hela lektionen tänkte jag på hur jag skulle kunna prata med Angela. Mattetalen och hälsningsfraser seglade runt i min redan ganska röriga hjärna och när lektionen tog slut så märkte jag det knappt. När jag väl vaknade upp från min lilla tankevärld var hon redan på väg ut.
Jag ställde mig snabbt upp och rafsade ihop mina matteböcker innan jag sprang efter hennes röda bakhuvud.
"Angela!" Ropade jag. Vad tänkte jag ens!? Nu kommer hon ju tro att jag är en desperat tönt. Hon vände sig om och log mot mig. Tänderna var helt raka och bländande vita.
"Hej!" Sa hon. Hennes röst var melodisk, de var nästan som om hon sjöng fram ordet.
" Visst var det Mattias?"
"Hej! Eh, Jo Mattias. Det är jag det." Vad säger jag ens!? Hon fnissade lite.
"Såå, vad tycker du om Karlinge?" Frågade jag nervöst. Angela svarade att hon tyckte det var okej men att staden var större än där hon förut bodde. Sen blev det tyst.
"Om du undrar något kan du bara fråga" sa jag till henne som det skolproffs jag är. Hon nickade och gick vidare.
Emma kom gående mot mig.
"Hej M! Vill du hänga nån gång? Har några DVD-filmer om du vill se nån någon gång?" Hon tittade förväntansfullt på mig.
"Eh, visst. Okej!" Svarade jag svävande. Hon log mot mig och gick till sin nästa lektion och det gjorde jag med. 90 minuter NO med fisken. Kul.
Resten av dagen tänkte jag på Angela med det röda håret och dem isblå ögonen. Jag funderade också på hur jag skulle kunna prata med henne utan att låta som en idiot, om det nu gick.