Som den enda flickan i lägret, fick jag många blickar efter mig.
Längtande blickar.
Hungriga blickar.
Sorgsna blickar.
Jag förstod vad de tänkte. Men än var det ingen som gett sig på mig.
Jag ville hem. Hem till bergen och skogarna. Men jag visste att allt var borta nu. Min familj, mina vänner, min framtid. Allt gick upp i rök.
När bombandet hade upphört hade jag redan bestämt mig. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att krossa dem som skadat oss.
Det eldade på min beslutsamhet på träningarna.
Jag ville bli stark.
Jag ville bli ostoppbar.
Jag ville bli osårbar.
Killarna såg mig som den starka, trotsiga tjejen som aldrig gav upp. Därför lät dem mig vara. De respekterade mig.
Men dem visste inte att jag grät mig till söms varje natt.
Och dem visste inte att mardrömmarna väckte mig tidigt varje morgon.
Det behövde dem inte veta.
YOU ARE READING
Det dom inte ser
Short StoryDe vet inte att jag gråter mig till söms varje kväll. Och de vet inte att mardrömmarna väcker mig tidigt varje morgon. Det behöver de inte veta. } hej hej! Om ni gillar dessa korta berättelser så rösta å kommentera så kommer det mer{ P.S tack för a...
