Tonight~swedish

Kapitel 7

Jag bestämde mig för att inte gå till skolan. Alva var hos sin pojkvän och någon behövde ta hand om mamma. Mamma sov och jag gjorde pannkakor. Jag ringde Alva igen. Hon svarade.
-Ja? sa hon.
-Du måste komma hem, helst nu.
-Men Aurora.. Ehm..
-Vad?!
-Jag.. Jag är gravid..
-Va?! Har du berättat för mamma?!
-Eeh.. Näe..
-Bra.
-Är för är det bra?
-Hon mår inte så bra nu.. Kom hem snälla jag behöver hjälp!
-Är inte du i skolan nu?
-Nej. Kom hem. Nu!
-Okej.
Alva la på. Då kom mamma in i köket. Hon såg ledsen ut.
-Kommer du ihåg vad som hände igår? frågade jag.
Hon nickade. Sedan satte hon sig vid bordet.
-Jag gör pannkakor. sa jag.
-Du behöver inte ta hand om mig. sa mamma, men hon log.
Jag gick fram och kramade henne. Hon verkade trött. Jag gick tillbaka till stekpannan och la över den sista pannkakan på en tallrik. Sedan dukade jag fram tallrikar och sylt. Hon log emot mig. Sedan tittade hon på klockan.
-Ska inte du vara i skolan nu? frågade hon.
-Familjen är viktigare än skolan. svarade jag.
-Hade inte du prov idag? sa mamma.
-Nej det var på måndag.
-Var är Alva?
-På väg.
-Okej.
Sedan blev det tyst. Efter en stund öppnades dörren och Alva kom in. Hon tittade på oss. Det måste ha sett helt normalt ut. En dotter som äter pannkakor med sin mamma. Jag gick upp och tog tag i hennes arm och drog inne henne i mitt sovrum.
-Vad har hänt? frågade Alva.
-Jag vet inte riktigt.. svarade jag. Du får hjälpa mig att ta hand om henne.
Alva gick ut ur rummet.
-Mamma.. Jag är gravid. hörde jag Alva säga ifrån köket.
Fan också. jag hörde hur mamma flämtade till sedan hur hon reste sig upp och sprang in i sitt rum. Dörren smällde igen. Mamma har sitt egna sätt att hantera saker.
-Jag sa ju åt dig att inte säga något!
Alva gick in på sitt rum. Klockan var 10:37.
Jag dukade undan. När jag var klar gick jag in till mamma. Där låg hon i sängen. Död. Jag såg att en burk som innan hade varit fylld med tabletter låg tom på golvet. locket låg brevid.
-ALVA!! KOM HIT NU!!
Alva kom in i rummet.
-Vad är de.. Hon såg burken och mamma. Hon ringde 112. De kom dit på 5 minuter. Det var 1 ambulans och en polisbil. Poliserna förhörde oss och ambulansen körde iväg med mamma. Alva var 19 år så vi kunde klara oss själva tills pappa kom hem. På kvällen ringde sjukhuset och sa att mamma levde men det var oklart om hon skulle överleva.