Tonight~swedish

Kapitel 11

Jag var i skolan. Allt jag kunde tänka på var Marcus. Jag visste inte varför. Jag fick ett sms. Marcus, stod det högat uppe på displayen. Möt mig vid caféet. Hade han skrivit. När? svarade jag. Nu. fick jag till svar. Jag gick till Caféet. Där stod Marcus. Han såg allvarlig ut.
-Vad är det? frågade jag.
-Det försvinner mer och mer elever ifrån den här skolan! Det är inte säkert för oss att gå här! sa Marcus.
-Jo, Marcus det måste det vara. Än så länge har bara elever som har behandlat andra elever illa försvunnit. svarade jag.
-Än så länge, jag tycker att vi borde ta oss härifrån.
-Va!? Nej! Så kan vi inte göra! Det.. Det går inte!
-Varför?
Jag sprang iväg. Jag sprang in på toan och låste efter mig. Tårarna rann ner för kinderna. Jag visste egentligen inte varför. Jag började väl inse att Marcus brydde sig om mig. Det betydde mycket för mig, men det kändes som att det betydde mer för Marcus. Jag kunde inte låtsas. Jag kunde inte låtsas att jag hela tiden tänkte på honom. För det var ju inte sant.
Jag har ljugit om mycket här i livet, det har jag. Men jag kan inte ljuga om det här. Visst jag gillade honom, men jag kunde inte ha ett förhållande just då. Då hörde jag Marcus röst:
-G.. Går det bra?
-Jadå. sa jag och torkade tårarna.
Sen gick rakt ut och till mitt skåp. Jag låtsades hålla på med något i mitt skåp. Marcus ställde sig brevid mig.
-Aurora... viskade Marcus i mitt öra.
-Ja...? Svarade jag, min röst darrade även om jag försökte dölja det.
-Varför blev du upprörd? Frågade Marcus.
-Jag.. Allt... Det.. *suck* j-jag vet inte.
Jag kände hur tårarna började rinna längst kinderna. Det var väl då jag började inse vad jag hade gjort. Marcus kramade mig.
Följ med hem till mig. sa Marcus.
-Ska vi skolka? frågade jag häpet.
-Jag kallar det snarare en räddning. svarade Marcus. Från allting du vet.
-J-ja.. snyftade jag.
Vi gick hem till Marcus. Efter en stund kom vi på att vi skulle gå på bio, så vi åkte till biografen och hann precis till filmen. Det var en roman som handlade om ett par som var runt 20 år som inte kunde fortsätta vara ihop. Det var en riktig sorglig historia. Efter bion åkte vi hem till Marcus. Vi bestämde oss för att jag skulle sova över där.