Kapitel 13

15 0 0
                                    

-Lilla flicka, jag fattar att du vill stå upp för dina föräldrar för vad de gjorde med dina klasskompisar. Men du vill väl inte bli straffad? Dina föräldrar borde bli straffade för vad de har gjort. sa polisen när jag hade pratat klart.
-Du förstår inte! Mina föräldrar har inget med detta att göra!! Lyssna noga: Jag, Aurora Delphi Adams är skyldig till morden på Melinda Anderson och Tova Adolfson och kidnappningen på Elin Anderson. Har jag varit tydlig nog?!
-Aurora eftersom att du är under 15 år kan vi inte straffa dig, vad du än har gjort. Vi kan flytta dig till en annan familj, men inte straffa dig.
-Ring mina föräldrar, jag hoppas att de ska kunna straffa mig. Eller så placerar ni mig i en annan familj. Jag tror inte att de vill ha kvar mig efter vad jag gjorde.
Polisen (som hette Adam) hick ut ur rummet och lämnade mig och Elin ensamma.
-Jag är faktist lite rädd för dig.. sa Elin osäkert.
-Det borde du vara, jag mördade din syster och hennes bästa kompis och jag tänkte döda dig också men ändå räddade du mitt liv.. Jag är en farlig person. Du ska vara rädd för mig.
-Jaa...
-Du får inte förlåta mig.. jag har gjort något hemskt och borde straffas för det..
-Säg inte så..
-Varför?! Jag kan inte leva såhär! Jag vill inte leva! Jag kan inte leva med vetskapen om att jag är en brutal mördare! Jag förtjänar ett värre straff än döden. Jag förtjänar inte döden, men ingen förtjänar att leva på denna jord med mig utanför ett fängelse!
Adam kom tillbaka.
-Jag har ringt dina föräldrar. De är påväg.
-Jag vill inte leva..
-Så ska du inte tänka, du får prata med en psykolog. Jag vågar inte släppa dig utan vetskapen att du inte gör något mot dig själv. Då kommer du göra samma sak mot dig som du gjorde med Melinda och Tova. Det vill ingen.
-Jo.. Jag vill det.

Tonight~swedishWhere stories live. Discover now