det känns på riktigt när man gråter så mycket så att man spyr. annars känns det bara tomt. och efteråt är det som fkn rymden i mitt huvud. precis, ingenting tomt bara äckligt jävla ensamt.
jag trodde inte att man kunde gå sönder sådär och ingen kommer någonsin veta hur fan det känns. ingen någonikn. ingen fattar att jag inte ens kan dra från något som kommer sluta med att alla undrar vad som hände men Claudia. jag trodde inte att jag, att man kan tappa bort dig själv. ingen fattar vad det är sm händer
