18.000 läsare.
18.189 läsare.
1:a i poesi hur länge som helst.
Egentligen kanske jag bara klagar. Så som alla säger att jag hela tiden gör. Klagar. Klagar för att jag är en svag jävel. Skyller på att min morsa är död. En snorunge som leker med folks känslor för att mitt eget hjärta är krossat gånger 22. Klagar på att jag bor i fetaste huset. Gör pappa besviken fast att han inte vet om det. Bråkar med folk medvetet för att jag vet hur skönt det känns att vara på toppen. Klagar på att jag har förutsättningarna till att ha det så bra. Klagar är kanske det enda jag gör men helt jävla ärligt...
Vart är detta poesi? Vart är detta någonting att läsa? Varför läser man detta? JA jag borde vara fett glad över att ni läser det men jag sitter här i mitt feta hus och röker ** är det inte så självklart längre.
Är det intressant? Isåfall, vad är det som är intressant?
Är det roande? Isåfall undrar jag hur?
Är det för att det är jag? En tjej som ingen känner?
Jag hatar denna jävla boken. Jag vet inte varför jag lägger ut det? Kanske för att söka efter någon som på riktigt faller sönder så som jag?
Vad är det som är intressant? Är det 18000 som roas av varenda inlägg.
Varenda inlägg som blöder. You know what? I do not touch this fucking book without blood or tears. Think about that for a minute.
Tror du att jag låtsas? Då skrattar jag åt dig medan mina tårar rinner ner som en jävla vattenfall.
typ nu. I can't do this anymore. I can just do this. My fucking soul does not exist. Allt jag har är ett hål. tomrum så stort att du tappar bort dig bara jag tittar på dig.
Ni förstår inte. Det kommer ingen någonsin att göra. varför? Jag berättar inte varför för att jag tror att i fattar men det gör ni inte. Det gör inte dem heller. Ni för att ni tror att det är ett påhitt och dem med allt som kan döda mig för att det inte funkar så.
This is all moody and dark. Ahh don't get me started.
Oh?
Guess we're started.
