Dramione |Gråa ögon

1 | Malfoys ankomst

{Hermione}

-Var är han? frågade jag Ron förvirrat då vi otåligt satt i en av sofforna i Sirius Blacks hus. Väggarna var mest mörka, med långt ifrån kala. Vid varje punkt ögonen kunde fästa blicken fanns det minst ett porträtt, något slags magiskt föremål, en klocka eller en växt.
-Harry? Tror du jag vet? Mamma sade att de är påväg, mumlade Ron och ryckte på axlarna. Det uppkom en kort tystnad.
-Jag tycker synd om honom. Det är så
orättvist, jag menar - det var ju självförsvar, eller hur? Han borde inte få överväga relegering bara för att ministeriet tycker att det är förbjudet att försvara sig mot dementorer i närheten av mugglare. Vill dem att han ska dö eller? fortsatte jag och reste mig upp. Ron ryckte sakta på axlarna.
-Alltså dem kanske....
-Dem behöver en ny minister. Lagarna de genomdriver är personliga mot folk. Det.... det är inte okej, tycker du inte? frågade jag och beundrade ett porträtt på Sirius farfar i rummet.
Ron suckade.
-Eller att vi inte fick skriva brev till Harry, han tror säkert att vi är helt skruvade, sade han och sopade bort Krumbens katthår från hans knä med en äcklad blick. Plötsligt hörde jag hur handtaget på dörren drogs ner och dörren öppnades.
-Harry! utbrast jag och slängde mig i hans famn.
-Umm, hej Hermione, hälsade han tyst.
-Vi pratade precis om hur orättvist det var, allt hos ministeriet, sade Ron försiktigt.
-Ni skickade inte ett enda brev i sommar, mumlade Harry och gick fram till fönstret i rummet. Jag gav Ron en blick och suckade sedan.
-Dumbledore förbjöd oss, svarade jag och bet mig i läppen.
-Innan vi fortsätter på det, det är en annan sak du borde veta, sade Ron och ställde sig upp han med.
-Vadå? frågade Harry och försökte diskret dämpa sin irriterade attityd.
-Malfoy-familjen kommer hit ikväll, fortsatte Ron osäkert.
-Gör de?? frågade jag och Harry samtidigt. Det kunde ju nästan inte bli värre.
-Varför det? frågade jag upprört. Malfoys var de man kände som såg ner på alla andra och tycker att de är så mycket bättre.
-Jag vet inte riktigt, jag tror att Lucius Malfoy ville göra en överenskommelse med Sirius och Lupin, och förmodligen de andra i Fenixordern, svarade Ron och rynkade pannan. Jag andades irriterat in.
-Vad är Fenixordern? frågade Harry och tittade på mig.
-Barn! Middagen är klar! ropade Mrs Weasley från undervåningen och avbröt direkt vårat samtal.

När vi hade ätit färdigt så hade vi fått några saker klargjorda för oss, och även lämnat bordet mätta. Men plötsligt bankade det på dörren. Jag flämtade till.
-Det måste vara Malfoys, kvävde Sirius och gick fram till dörren.
-Mr Black, hörde man Lucius släpiga röst säga när Sirius öppnat dörren.
-Mr Malfoy, Draco, stig på, lade Sirius lite halvt irriterat. Lucius följde med de vuxna in medan vi andra gick ut. Vart Malfoy tog vägen såg ingen.
Jag, Harry och Ron gick sakta upp för trappan.
-Smutsskallar i herrens hus, som tillhör renblodiga i alla tider, hur kan dem? Smutskallar, mumlade Krake som gick runt och sopade i trappen.
-Håll tyst, Krake, sade Ron och skakade på huvudet.
-Krake har nog rätt, vet ni? sade ännu en släpig röst från ovanför trappan. Jag vände upp huvudet och såg Draco Malfoys blonda hjässa.
-Familjen Black har varit renblodig i alla tider. Inte konstigt att Krake reagerar när smutsskallar kommer hit och låtsas som ingenting, fortsatte Malfoy och sköt vasst in blicken i mig.
-Du äger inte stället, Malfoy, sade Harry starkt och tog ett steg upp. Jag tog tag i hans luva och drog tillbaka honom.
-Jaså? Gör du det då, Potter? spottade Malfoy ur sig och flinade.
-Varför är du ens här? frågade Harry aggressivt.
-Tro mig, om jag visste att ni skulle vara här så skulle jag vägrat direkt, men ibland så har man otur, flinade Malfoy och höjde ögonbrynen mot mig.
-Gå här ifrån, sade jag utan att blinka.
-Sa du någonting, smutsskalle? Eller var det vinden som ven? fortsatte han och tittade snabbt mot fönstret.
-Kom, vi går, mumlade Ron och tog tag i mig och Harry. Vi gled in i soffrummet medan Malfoy flinandes och belåtet stod kvar utanför.
-Han är en skitunge, sade Harry när han stängt dörren.

Natten hade lagt sig när jag och Ginny låg i våra sängar. I samma rum låg även Tonks och snarkade. Ginny hade också somnat. Själv låg jag och tittade upp i taket. Jag var yr.
-Vatten, viskade jag för mig själv och reste mig ansträngt upp ur sängen. Jag lyckades hitta fram till dörren i mörkret och öppnade den tyst. Så fort jag stängt den efter mig kastade sig någon över mig och höll fast mig mot väggen.
-Våga aldrig , prata med mig igen, väste rösten hotfullt. Det var tydligt att det var Malfoy. Man kunde se det på hans spetsiga ansiktskonturer. Jag andades bara uppskrämt som svar och tittade ner. Bara tänkte på hur mycket jag hatade honom. Jag försökte djupt hålla tillbaka tårarna, men dem kom ut ändå. Skit också.
-Ja gråt du, din lilla fegis, du hör inte hemma här, fortsatte Malfoy och flinade.
-Du tror att du är så mycket bättre än alla andra, fräste jag tyst och tittade aggressivt upp i hans vassa gråa onda ögon.
-Om alla andra inte hade varit här så hade jag spottat dig i ansiktet, Granger, väste Malfoy tillbaka och släppte sakta greppet.
-Det gör du redan, svarade jag och puttade honom ifrån mig, och försvann ner i trappan.

RÖSTA OCH KOMMENTERA.
Jag vet att folk gillar Dramiones romans så mycket, men jag tycker att det ska börja med hat. På det sättet blir det mer realistiskt. Så vad tycker ni? Kommentera gärna!