Dramione |Gråa ögon

9 | Blickar

{Draco}

Jag vaknade tidigt nästa morgon, tacksam över att det var lördag och helg. Gårdagen hade varit konstig, jag och Hermione hade bokstavligt talat suttit med varandra i en timme utan att hacka. Det var bara märkligt. Visst var en liten del av mig glad att jag fick mina skolarbeten gjorda, och att jag fick hjälp med det. Men Hermione, hon var irriterande och hon var ju fortfarande hon. Jag var långt över henne, om bara inte dem där ögonen. Jag hatade det, eftersom att jag kunde fastna ibland i dem - vilket var helt fel.
Jag reste mig upp ur sängen och gnuggade mig hårt i ögonen så att det blev suddigt när jag tittade igen.
-God morgon, mumlade Blaise som jag såg också sitta i sängen. Jag antog att han ville bli vän igen, eftersom att han tidigare berättat om sitt låga intresse för Crabbe och Goyle.
-God morgon, svarade jag trött och reste mig upp. Blaise andades ut. Många gånger hade jag undrat varför han alltid vaknade så oerhört tidigt. Som farmor, hon vaknade alltid vid sex på morgonen och började gå runt i huset.
-Ska vi gå ner och äta eller? frågade Blaise och drog på sig en luvtröja. Jag nickade sakta och bytte t-shirt.
-Förlåt för att jag var arg igår och så, heh, mumlade Blaise och harklade sig osäkert. Nu började han igen. Nej, ingen av oss var ett dugg bra på att prata djupare än vad man kände för kommande Quiddich match.
-Det e lugnt, svarade jag och tittade upp. Blaise log och gav oss själva en hånande blick. Jag skrattade till och gav honom en knuff i ryggen.
-Vad? skrattade han då vi började gå upp för trapporna. Jag skakade på huvudet när han tittade på mig igen.
-Hur gick det med din stödlärare igår då? frågade Blaise när vi började gå in i Stora Salen. Vi satte oss ner bredvid varandra framför ett av borden.
-Det gick väl rätt bra, sade jag tyst med tanke på att Hermione och Ron satt precis bordet framför oss.
-För mig med, förutom att Weasley är lite trög ibland, svarade Blaise och tittade upp mot dem. Hermione och Ron pratade om något Hermione inte verkade hålla med om. Ron viskade något i hennes öra då hon vände sig bakåt och skrattade högt med handen för munnen. Jag kom på mig själv med att bita ihop mina tänder hårt då jag andades in och mötte Blaise undrande blick.
-Vad tycker du om Umbridge? frågade jag snabbt och såg mig omkring.
-Sämst, svarade han kort och tog en tugga av hans rostade fralla.
-Men det är ju kul när hon går Harry Potter på nerverna så att han blir så arg, flinade jag och såg honom vandra in i salen med sitt snopna ansiktsuttryck.
-Aa, mumlade Blaise och tittade upp. Tyvärr så hade han inte något vidare problem med Potter som jag hade, så att han kunde inte riktigt relatera. Jag och Blaise hade känt varan när vi var barn, innan jag började på Hogwarts. Men sedan flyttade Blaises familj till Kenya och han gick på en udda trollkarlsskola för bara trollkarlar upp till 4 året, då han sedan flyttade tillbaka till England och började på Hogwarts till femte året igen. Därför hade han inte lika mycket Slytherin erfarenheter
som vi andra. Så han hade anmält mer varmare blod, om man fick säga så.
-Hermione sa igår att Umbridge hade använt blodskrivande pennor på Potter, kunde inte låta bli att skratta, flinade jag när jag sår hans sår på händerna.
-Varför berättade hon det? frågade Blaise direkt och tittade upp. Jag rynkade pannan.
-För att vi höll på med Försvar mot Svartkonster och sånt? Och Umbridge har ju oss i de....
-Jag vet, avbröt han mig och svalde. Jag knuffade till honom och flinade.
-Gillar du henne? frågade jag häpet och slängde en blick mot deras bord.
-Nej, var inte dum. Jag tänker bara på att hon är en smutsskalle, eller hur? Du ska inte prata mycket med sådana, mumlade Blaise. Jag ryckte på axlarna.
-Helt ärligt så är jag inte lika mycket emot det som jag var förut, men ja, du har ju rätt, svarade jag och kliade mig bakom örat. Blaise tog en klunk varm choklad innan vi reste oss upp och gick ut ur Stora Salen, i synk med de vi just pratade om. Jag tittade mot Hermione som hade satt upp allt det fluffiga i en gigantisk hästsvans där bak. Hon skrattade åt Ron igen och lade armen om honom medan dem gick ut ur utgången. Jag bet ihop igen och tittade framåt. Vad höll jag på med ens? Slösat säkert sammanlagt en hel minut för att titta åt det hållet bara denna morgonen, det är ju något fel.

RÖSTA OCH KOMMENTERA VAD NI TYCKER !