Dramione |Gråa ögon

13 | Otänkbara händelser

{Hermione}

Alla femteårselever samlades i klungor framför Hagrids halvt förvirrade ansiktsuttryck.
-Så, mina elever. Idag ska vi fortsätta lite med samma ämne som vi påbörjade förra terminen. Men nu ska jag visa er en annan sort! Köttätande Herängdrakar, kan någon säga hur dem är farliga? frågade Hagrid lite flummigt. Min hand flög upp i luften medan jag kände hur någon trängde sig fram bakifrån. Hagrid pekade på mig.
-Köttätande Herängdrakar har aldrig varit ett stort hot för människovarelsen. Men för Herängdrakarna är smådjur som igelkottar, katter, kaniner och möss någonting dem gärna nappar på, berättade jag. Plötsligt stod Draco bredvid mig och räckte upp handen. Jag blev nästan chockad.
-Hur ser dem ut? frågade Draco och sopade bort löv från kappan. Jag vände mitt huvud fem tillräckliga centimeter för att kunna se honom i ögonvrån.
-Det ska ni just få se minsann, ett... ett ögonblick, svarade Hagrid och vände ryggen mot oss.
-Vad har du gjort med Malfoy? fnös Ron ironiskt i mitt öra. Jag ryckte förvånat på axlarna och andades ut. Hagrid återvände med en mellanstor bur gjort av brunt järn. Inuti fick det plats en liten drake, lika stor som en större katt ungefär. Guldig färg över ryggen och vit på magen. En rad med trubbiga taggar täckte dens ryggrad.
-Wow, sade Ron häpet och gnuggade sig i ögat.
-Vem vill hälsa på henne? Se så, hon är inte farlig! frågade Hagrid och gav draken en stolt blick.
-Jag vill göra det, sade Malfoy snabbt och tog ett steg fram. Alla tittade förvånat på honom, inklusive Hagrid. Draco började gå fram till buren.
-Om han gör illa sig nu, så skyller jag på dina dumma stödlektioner, smutsskalle, fnös Pansy Parkinsson som plötsligt stod bredvid mig med sitt tryne och glodde.
-Jag tror dig, svarade jag en aning kaxigt med armarna i kors.
-Han behöver dem inte ändå, fortsatte Pansy med sin gnälliga irriterande röst.
-Nej då, din kille behöver dem inte. Hans underkända betyg gör, du borde vara tacksam Parkinsson, sade jag utan att släppa blicken rakt fram. Pansy hånskrattade bara.
-Här, du måste få ögonkontakt, sade Hagrid till Draco och vinkade dit honom.
-Vad hände med Dracos fega sida? flinade Ron och satte sig på en stubbe.
-Det är förmodligen uppmärksamheten han vill ha, svarade jag så att inte Pansy kunde höra. Ron fnös till och gnuggade sig i håret. Nästa gång jag tittade mot Draco så satt han på huk och klappade draken på huvudet. Sannerligen en ovanlig syn.
-Se där, inte alls farlig, vem vill klappa honom nu? frågade Hagrid. Jag gav Ron en plågad blick och märkte även att hans hår såg hemskt hår.
-Du måste börja lägga någonting i ditt hår, sade jag till honom och rättade till några slingor som låg helt fel på hand huvud. Jag kände hur Ron tittade på mig då jag släppte händerna och vände mig framåt igen. Draco stod plötsligt bara några meter ifrån och tittade på oss med en blick han aldrig hade burit innan. Han blinkade några snabba gånger och svalde innan han fortsatte med snabba steg fram till Blaise Zabini.
-Någon har fått dåligt med sömn, fnös Harry. Jag log osäkert tillbaka. Något konstigt var det med Draco, något jag inte kunde identifiera.