help me a.i

Kapitel 4 - Therapy

Jag vaknade nästa morgon av att jag kände lukten av mat, eller rättare sagt lukten av bacon. Och som den personen jag är, gick jag genast upp. Det tog ett tag innan jag kom på var jag var, vilket var i Calum's rum. Jag vinglade till några gånger innan jag äntligen nådde köket. Jag var inte jätte förvånad när jag såg Calum stå, med ryggen mot mig, i köket och stekte bacon. Jag var heller inte förvånad att han inte hade någon tröja på sig.

"Godmorgon." viskade jag hest när jag hade satt mig ned vid bordet.

Calum vände sig snabbt om och gav mig ett stort leende. Åh, vad jag älskar det där leendet.

"Godmorgon?" upprepade han. "Klockan är halv 3."

Jag ignorerade honom och gick istället fram till bordet och satte mig ned på en ledig stol. Jag riktade min uppmärksamhet mot Calum igen. Han hade gått tillbaks till att steka baconet men han hade ändå halva hans uppmärksamhet på mig, som han alltid har.

"Sov du bra?" undrade han.

Sanningen var den att jag inte hade sovit bra. Jag drömde mardröm efter mardröm. Men jag ville inte göra Calum orolig så jag svarade med en enkel nickning.

Efter några minuter satte han sig framför mig med ett stort fatt med bacon på. Jag tog genast en av gafflarna som han lade framför oss. Jag han precis svälja min andra tugga innan Calum började prata igen.

"Jag vet att du ljuger, Elina." mumlade han lågt.

Jag placerade ned gaffel på bordet och mötte Calum's blick. Han tittade på mig som han alltid gör när han vet att något är fel. Han känner mig så bra.

"Varför bryr du dig?" frågade jag lågt. Samma sekund som den meningen kom från mina läppar, ångrade jag mig.

"Varför tror du?" svarade han snabbt. "Elina, du vet att jag älskar dig. Jag bryr mig om dig. Du kan berätta allt för mig. Och jag vill gärna att du gör det."

Vi tittade på varandra under tystnad i några minuter innan jag reste på mig. Calum följde varje steg jag tog. Jag drog sakta av min tröja, samt mina byxor så jag bara stod i mina underkläder. Calum tittade på mig innan han mötte min blick.

"Det var några killar som... öm... gjorde några saker mot mig," började jag långsamt. "Jag var på väg hem som vanligt och så kom det och... ja. Jag trodde först att de bara skulle försöka hångla med mig som de mesta fulla killarna vill, men jag hade fel. De började slå mig och sparkade mig i magen. Jag blev inte direkt våldtaget för de gjorde inget sånt. Men... mm."

Jag hade inte märkt tårarna komma från mina ögon tills jag kände hur Calum försiktigt torkade bort dom. Jag lade mina armar runt hans midja och borrade in mitt ansikte mot Calum's bröstkorg. Jag kände hur han sakta drog sina fingertoppar över min rygg.

"Jag är så ledsen," hörde jag Calum säga. "Jag skulle varit där. Jag skulle skyddat dig. Om jag bara var här skulle det här inte ha hänt med dig. Då skulle du inte ha blivit utnyttjad såhär. Fan..."

Jag tittade försiktigt upp och tittade på honom. Jag löste snabbt upp mitt grepp om Calum's midja och tog några steg bakåt. Jag kände igen den där blicken och den är inget att leka med.

"Om jag bara skulle varit här skulle inget gjort såhär mot dig!"

Calum började höja sin röst, och det kunde bara betyda en sak; Han började bli förbannad. Jag har varit med många gånger förut när Calum har blivit arg, och det har aldrig slutat bra. Någon har alltid skadats, och oftast var det Calum. Han brukar alltid förstöra saker eller ännu värre; förstöra sig själv.

"Cal, ta det lugnt. Allt är bra. Se?" Jag lyfte upp mina armar så att han kunde granska min noggrannare "Jag är fortfarande här, eller hur? Jag mår bra."

"Om jag var här skulle de inte skadat dig! Då skulle ingen rört ett jävla hårstrå på dig. Ingen får röra ett jävla hårstrå på dig, fattar du?! Jag skulle ha skyddat dig, det är därför jag är här! Jag lovade din pappa! Jag lovade mig själv att alltid skydda dig. "

Innan jag visste ordet av det hade Calum krossat de 2 glasen som han hade tagit fram på bordet. Jag tittade ned på det krossade glaset som spreds över golvet. Jag kunde se min egen spegelbild och tog ett djupt andetag. Jag såg så dålig ut som jag kände mig.

Ett till krasch ljud fick mig att återvända till verkligheten. Just som jag flyttade upp min blick från golvet, flög en tallrik ned i golvet. Det tog ett tag för mig att reagera att Calum hade hämtat tallrikar från skåpet och skulle förstöra varenda en.

"Calum!" skrek jag. Inget hände. Han fortsatte att krossa tallrikarna. "Calum, sluta!"

Jag tittade ned på golvet och gick så bra som möjligt fram till Calum utan att gå på något krossat glas. När jag bara hade några meter kvar kände jag en intensiv smärta i min vänstra fot. Jag stannade och tittade snabbt ned. Jag stod på en tallriksbit som på något sätt stått rakt upp. Jag gav ifrån mig ett lågt stön innan jag tittade upp mot Calum.

Det vara bara några tallrikar kvar i högen. När de var slut vill jag inte veta vad han skulle göra.

"Calum!" skrek jag, högre denna gång. "Snälla, sluta!"

Just som jag hade sagt det där, stannade allt. Jag slutade andas, Calum slutade krossa tallrikarna, tiden stannade helt enkelt.

Det tog några sekunder för Calum att förstå vad han hade gjort.

"Jävlar." mumlade han.

Han tittade upp och mötte snabbt min blick. Han spärrade upp sina ögon när han såg att jag hade gått på glaset.

Calum gjorde sin väg mot mig, mycket försiktigare än vad jag gjorde i alla fall. När han hade nått fram, böjde han sig snabbt ned, lyfte sakta upp min fot och gav ifrån sig ett högt suck.

"Jag är så ledsen Elina." viskade han.

------------------

Kapitel 4 är uppe! Jag blev faktiskt nöjd med detta kapitel så det är ju bra:)

Kom precis hem från Öland så det är därför jag inte har kunnat uppdatera!

Therapy - All Time Low (Så jäwla bra låt asså :') )

Glöm inte att kommentera/rösta! Hörs i nästa kapitel:)

Bye, xx Elin