help me a.i

Kapitel 10 - "You fucking liar."

Jag drog ut nyckeln ur min vänstra jackficka och placerade den försiktigt i nyckelhålet. När jag gick hemifrån tidigare den morgonen sov Calum. Jag skulle inte bli så förvånad om han fortfarande gjorde det, så jag försökte vara så tyst för att a) inte väcka honom och b) för att han inte skulle komma på mig med att jag var ute. Det har gått någon vecka sedan det där hände, men han är fortfarande ganska över beskyddande.
Jag tog ett djupt andetag innan jag vred om nyckeln och öppnade dörren. Jag stannade vid dörren i några sekunder innan jag gick in i hallen och stängde dörren efter mig. Jag böjde mig ned och knöt snabbt upp mina skor och kastade de sedan in under våra jackor. Just som jag skulle resa mig upp hörde jag honom;
"Var har du varit?"
Jag spärrade snabbt upp mina ögon innan jag tittade upp på honom. Jag såg Calum stå några meter bort från mig med sin mobil tryckt mot sitt vänstra öra. Jag kunde se ådran på hans hals. Jag mötte hans oroliga blick medan jag långsamt tog av mig min jacka, som förresten var hans.
När jag inte svarade upprepade han frågan. Jag ryckte lätt på axlarna innan jag gick förbi honom in i köket. Jag slöt försiktigt mina ögon och gick fram till kylskåpet. Jag kände av att Calum följde efter mig men struntade i det, och istället satte jag mig ned vid köksbordet.
"Mamma, jag måste gå." hörde jag hur han sa. "Älskar dig med, vi hörs senare."
Jag har alltid gillat Calum och hans mammas kontakt. De står varandra så nära att om de inte ringer varandra minst 4 gånger i veckan, blir de kaos. Jag har bara träffad Calum's mamma, Joy, några gånger men jag har redan fått en uppfattning av henne; underbar kvinna med en helt underbar personlighet. Hon har verkligen uppfostrat Calum bra.
Det var tyst i några minuter innan jag hörde hur Calum suckade. Man kunde känna spänningen i rummet. Jag hatade det.
"Elina." Jag höjde sakta min blick och till min förvåning såg jag att Calum hade ett stort leende på läpparna. Han satte sig på stolen mitt emot mig. Jag tittade osäkert på honom. Av någon konstig anledning kändes jag hur en stor klump formades i min mage.
"Jag tycker det är jättebra att du inte tänker på det, men det kanske inte var en sådan bra idé att göra nåt sånt här när det bara har gått typ en vecka."
Calum tittade på mig med ett svagt leende på läpparna.
"Va?" frågade jag honom hest. "Vad pratar du om?"
Calum's leende krympte lite. Jag såg hur han försiktigt lade sina händer i mitten av köksbordet. Jag tittade ned på hans händer. Jag kände hur mitt hjärta började att slå oerhört fort.
"Du hade ju sex med Ashton." sa Calum och tittade upp på mig. Jag kände hur mitt hjärta stannade till i några sekunder innan jag öppnade min mun. Det kom inte ut något ord alls utan jag bara satt där. Jag kunde se att Calum tittade på mig.
"Du kommer inte ihåg?" frågade han försiktigt.
Jag placerade mina händer framför mina ögon och drog efter andan.
"Vafan tror du Calum?" frågade jag tyst. Jag drog bort händer från mitt ansikte och tittade istället på honom. "Tror du jag kommer ihåg nåt alls när jag var hur jävla full som helst. Om jag skulle jag kommit ihåg det skulle jag inte ha gått till Ashton och pratat med honom!"
Jag reste mig snabbt från stolen och började gå fram och tillbaka mitt i köket. Jag fnös till några gånger innan jag stannade mitt framför Calum.
"Han ljög till och med för mig," började jag argt. "Han sa att vi inte gjorde något. Han tittade in i mina ögon och sa det till mig."
Jag kände hur klumpen i magen hade försvunnit, men att den hade flyttats upp till min hals.
"Jag kan inte... inte... nej... Cal." Jag tittade upp på honom och märkte då att jag grät. Jag gick fram till honom och skakade lätt på huvudet. Jag kunde se i Calum's ögon att han tyckte synd om mig.
Han reste sig snabbt upp och placerade försiktigt sina händer på varsin av mina kinder. Han strök bort tårarna som kom.
"Det kommer bli bra," sa han om och om igen.