help me a.i

Kapitel 6 - Sirens

Jag drog snabbt på mig mina kläder; en långärmad randig tröja (Calum's), svarta jeans med hål vid båda knäna, svarta converse och en av Calum's mössor.

Jag styrde mina steg mot badrummet. Jag stannade mitt i badrummet där spegeln var.

Du är så himla ful.

Sluta.

Det är därför Calum, Michael och Luke kommer lämna dig och då kommer du vara alldeles ensam.

De kommer inte lämna mig.

Åh gumman. Försök säga dig det.

Rösterna i mitt huvud har bara blivit värre. Förut hörde jag de bara ungefär 1 gång i veckan men nu hör jag de dagligen. Jag har inte berättat det för Calum för att jag trodde att det skulle bli bättre, plus att jag inte ville att han skulle oroa sig för mig. Men det som är jobbigast är att jag börjar tro på vad de säger. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så svag att jag skulle börja lyssna på rösterna.

"Elina?"

Jag vände mig snabbt om och mötte Calum's oroliga blick. Han hade mobilen i ena handen som jag kunde höra låga röster ifrån.

"Um, vem pratar du med?" frågade jag innan jag vände tillbaka min blick mot min spegelbild. Jag drog mina fingerar genom mitt risiga hår några gånger för att försöka borsta ut det.

När Calum inte hade svarat på några sekunder tittade jag osäkert på honom. Han stod och lutade sig lätt på dörrkarmen. Hans blick var fast på mig, vilken den oftast var nu för tiden. Ett svagt leende spreds snabbt på hans läppar.

"Luke." sa han enkelt. Han tog några steg närmare mig och sträckte ut mobilen mot mig. Jag tittade frågande på mobilen innan jag tittade tillbaka mot Calum. "Han vill prata med dig."

Jag tog försiktigt mobilen från Calum's hand och placerade den lätt mot mitt öra. Jag kunde höra massa olika röster och det var ingen av rösterna som jag kände igen.

"Um, hallå?" sa jag lågt.

Det prasslade till på andra änden innan jag hörde en bekant röst:

"Hallå?"

Jag kände hur mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag kände igen den där rösten väldigt väll. Den enda personen som jag inte ville prata just nu, eller prata med resten av mitt liv, svarade i telefonen. Jag visste att han hade ett stort flin på läpparna, vilket han alltid hade.

"Hallå?" sade han igen. "Vem är det här och vad vill du?"

Jag hade inte märkt att jag var tyst innan jag hörde hur han lade på. Jag hade fortfarande mobilen tryckt mot mitt öra när jag mötte Calum's blick.

"Du ljög." viskade jag tyst.

Calum's leende försvann snabbt och istället kom ett förvånat ansiktsuttryck.

"Vad menar du?" frågade han när jag hade gett tillbaka honom hans mobil.

"Det var inte Luke som svarade," började jag medan jag snabbt gick förbi honom. "Det var Ashton."

-

"Måste vi gå?" frågade jag för hundrade gången.

Jag kunde höra hur Calum gav ifrån sig ett högt suck. Han vände blicken mot mig och log svagt.

"Ja, det måste vi." sa han och öppnade ytterdörren. "Luke och Ashton är mina kompisar. De kommer bli förbannade om jag inte kommer."

Jag började ta på mig mina svarta, sönderslitna converse och knöt de sedan. Calum gjorde det samma, fast med hans svarta Vans.

"Varför måste jag följa med då?" undrade jag när jag tog ned min jacka från kroken.

"För att jag inte tänker lämna dig ensam." mumlade han lågt. Jag tror inte att han ville att jag skulle höra det.

"Okej." svarade jag tyst.

Calum tog sin jacka, sina nycklar och sin mobil innan han gick ut ur lägenheten. Jag följde snabbt efter honom eftersom att jag verkligen inte ville vara ensam just nu.

Även om jag inte sa det så var jag fortfarande rädd för att vara ensam. Jag tog ett löst grepp om Calum's hand. Han tittade ned på mig och log stort innan vi började styra våra steg mot hissen.

Calum hade fått reda på att Luke, och Ashton, hade fått tag på en lägenhet inte så långt bort från oss. De skulle ha en inflyttningsfest och bjöd Calum. Jag var inte direkt pumpad att gå på en fest just nu, men som sagt ville jag inte vara ensam och Calum skulle inte lämna mig ensam heller.

Jag var rädd att se Ashton igen. Hade hade inte sett honom på några år, och det ville jag inte heller.

Jag tog ett djupt andetag innan Calum öppnade dörren till lägenheten. Min blick vandrade mot alla människor som var här. Jag visste inte att Luke och Ashton kände såhär mykcet folk. Jag möttes direkt av lukten av alkohol. Automatiskt tog jag några steg bakåt. Calum märkte det och greppet om min hand blev hårdare. Han drog försiktigt in mig i lägenheten, förbi alla människor som hade röd muggar i handen. De dansade till musiken som spelade högt i bakgrunden.

Min blick fastnade på en kille i köket. Han hade ett par svarta jeans med ett hål på ena knät, en grå t-shirt och svarta converse. Hans hår var det som fascinerade mig mest. Det var mörkblont och ganska långt för att vara en kille, men han passade väldigt bra i det. Det var lite lockigt, men inte för mycket. Med bara en bandana - som var svart och vit - såg det helt fantastiskt ut. När han vände sig mot mitt håll, möttes våra blickar och jag kände hur det började bli svårt att andas.

-

Heej! Kapitel 6 är uppe! Vad tycker ni?:)

Förlåt om det var lite svårt att förstå i början med det där, men hon "pratade" med rösterna i hennes huvud. Om det är någon som vet hur man gör texten tjock eller sned kommentera gärna eller skicka ett meddelande till mig.

Sirens - Cher Lloyd

Rösta/kommentera

Bye, Elin xx