help me a.i

Kapitel 7 - Forget the world

Jag tittade snabbt bort och lät Calum dra med mig längre in i lägenheten. Det var ganska svårt att ta sig förbi allt folk eftersom att de mesta stod och dansade mot varandra, men efter några minuter stannade vi i vad såg ut att vara vardagsrummet. Min blick vandrade mellan alla människor för att hitta Luke, men det var svårare än vad jag trodde. Calum vände sig mot mig och märkte snabbt vad jag gjorde.

"Vad sägs som du går och hämtar något att dricka till oss så letar jag efter Luke?"

Jag tittade på honom i några sekunder innan jag nickade.

"Visst." mumlade jag innan jag såg hur Calum försökte ta sig igenom allt folk.

Jag vände mig om och styrde mina steg tillbaka till köket. Jag stannade precis framför ingången till köket. Tänk om han var kvar.

Jag tog ett djupt andetag innan jag gick in i köket. Jag blev väldigt lättat att det var inte var några i köket. Jag gick längre in och började leta efter något att dricka. Jag hittade en whiskeyflaska som jag snabbt öppnade. Några röda muggar stod på bordet som jag började hälla upp alkoholen i. Jag tog 1 av muggarna, förde den mot mina läppar och klunkade ned vätskan. Det brände lätt i halsen men det struntade jag i. Det ända jag tänkte när jag hällde upp mer alkohol var att jag ville glömma allt. Jag ville glömma vem jag var, vad jag hette och jag ville absolut glömma vad som hände den där kvällen. Jag tog resten av muggarna och fyllde de.

"Wow, vad gör du?" Jag frös till när jag hörde rösten. Jag tittade långsamt upp och möttes av samma kille som jag såg här förut. "Vad gör du med flaskan?"

"Vad ser det ut som jag gör?" muttrade jag och drack lite av det som fanns kvar i min mugg. Hans blick for till whiskeyflaskan, som nu bara var hälften kvar tack vare mig, innan han tittade på mig igen.

"Vem är du?" frågade hen efter en stunds tystnad. När jag inte svarar, utan bara dricker mer hör jag hur han gav ifrån sig ett högt suck.

"Jag tror du har druckit nog," började han och tog några steg närmare mig. Jag backade några steg innan jag går emot något sorts bänk. Jag tittade bakåt och såg diskbänken.

Ett roat leende spreds på mina läppar. Jag ställde ned muggen, tog upp flaskan och förde den till mina läppar. Jag tog några klunkar innan jag mötte hans oroliga blick.

Jag öppnade min mun för att säga något, men stängde den lika snabbt när han log mot mig. Jag lutade mitt huvud lite år höger.

"Vad fan flinar du åt?" frågar jag och lutade mig lätt mot diskbänken.

"Jag vet vem du är nu," sa han och gick närmare mig. "Och jag vet att du vet vem jag är."

Jag satte mig på diskbänken, drog upp mina knän och tittade på honom.

"Kom inte närmare." varnade jag med flaskan i min högra hand.

Nu var det hans tur att ha ett roat leende på sina läppar. Han höjde ena ögonbryt och gick ännu närmare.

"Hotar du mig?" sa han med ett stort flin.

Jag visste att han inte skulle lämna mig. Vad jag än sa så skulle han alltid hitta mig och komma efter mig. Jag kände hur det började formas en klump i min hals. Jag sänkte snabbt min blick eftersom jag inte ville att han skulle se att jag fortfarande är rädd för honom. När jag kände hur det började bränna bakom mina ögonlock ville jag bara bli lämnad ifred.

"Kan du inte bara gå, snälla?" frågade jag tyst.

Det blev tyst efter det. Det ända som hördes var mina andetag och musiken som kom ifrån vardagsrummet. Efter några minuters tystnad vågade jag tittade upp. Jag var ganska förvånad när jag såg att han fortfarande stod kvar. Han blick var fäst på mig och det gjorde mig väldigt obekväm.

"Gråt inte." sa han lågt.

Jag hade inte märkt tårarna som forsade ned för mina kinder. Jag torkade snabbt bort de med min vänstra handflata. Han sträckte försiktigt ut sin ena hand mot mig. Jag tittade försiktigt ned på den.

"Jag måste prata med dig." sa han.

Jag förstod inte varför han inte bara sa det till mig här, men det var då jag märkte de 2 personerna som satt vid köksbordet och hånglade med varandra.

Jag gick långsamt ned från diskbänken och tittade på honom. Jag placerade whiskeyflaskan en sista gång vid mina läppar och tog några klunkar innan jag ställde ned den vid köksbordet. Han vände sig om om började gå ut till hallen med mig bara några meter bakom. Han stannade vid en svart dörr. Det stod några bokstäver på men jag han inte läsa innan han öppnade dörren och vi gick in. Jag tvekade några sekunder innan jag gick längre in i rummet. Jag förmodar att det var antigen Luke eller Ashton's rum. Väggarna - som var vita - var nästan helt täckta av bandposters och andra random bilder.

När jag hörde dörren stängas bakom mig vände jag mig snabbt om. Mitt hjärta började slå lite snabbare när han stannade några centimeter från mig.

"Vad ville du prata om?" viskade jag lågt och mötte hans blick.

"Jag ville be om ursäkt, Elina." sa han och placerade sin vänstra hand på min kind. Jag öppnade munnen för att säga något, men stängde den snabbt. Vad skulle jag svara? "Jag är så ledsen, Elina. Jag vet vad jag gjorde vad helt fucked up. Jag var bara tvungen att göra det mot någon och då var du där och du blev det du. Jag är-"

"Käften," avbröt jag honom.

"Ursäkta?"

"Jag sa käften, Ashton." upprepade jag innan jag trängde mig förbi honom, ut ur rummet. Jag behövde luft. Jag behövde hitta Calum. Jag behövde komma härifrån.

Jag hörde hur han ropade mitt namn efter mig men jag fortsatte gå. Mina steg styrdes mot vardagsrummet där jag såg Calum sist. Jag gav ifrån mig ett högt suck när jag inte såg honom någonstans. Jag såg Luke gå förbi mig med en röd mugg i sin vänstra hand.

"Luke!"

Han vände sig mot mitt håll med ett stort leende på hans läppar.

"Hej, prinsessan!" sa han och gav mig en snabb kyss på kinden. "Har det hänt något?"

Hans oroliga ögon sökte efter ett svar i mina ögon. Jag skakade snabbt på huvudet och placerade på ett fake smile på läpparna.

"Absolut inte," svarade jag och tittade ned på muggen i hans hand. Han märkte det och sträckte fram den till mig. Jag drack upp vätskan - vilket jag snabbt märkte var vodka - med en stor klunk innan jag mötte Luke's blick igen.

"Kom igen!" sa jag och tog ett löst grepp om hans hand. "Nu är det dags att glömma allt och supa skallen av oss!"

-

Heej! Här är kapitel 7. Forget the world - Faydee (älskade låten när jag var yngre)

På lördag åker jag till Kroatien så jag kommer inte kunna uppdatera/skriva något nytt kapitel eftersom att jag kanske inte kommer ha något internet.

Glöm inte att rösta och kommentera. Bye, Elin xx