help me a.i

Kapitel 2 - Wings

Jag var väldigt tacksam över att Calum och jag hade nästan alla av våra kläder i hallen. Jag drog på mig en av Calum's hoodies och mina mjukisbyxor innan jag sakta öppnade dörren. Jag fick ett svagt leende på mina läppar när jag mötte ett par gröna ögon.

Jag kastade mig i Michael's famn.

"Hej gumman." viskade han lågt i mitt öra.

"Hej Michael." mumlade jag tilbaka.

Jag vet inte hur länge vi stod där i hallen och kramade varandra men det var länge i alla fall. När jag sakta avslutade kramen och mötte Michael's blick hade han en orolig min som spreds över hans ansikte. Jag tittade frågande på honom innan jag förstod. Min kind. Blåmärket. Han placerade försiktigt sitt pekfinger mitt under mitt öga, där blåmärket började.

"Michael, det är inte som du tror." viskade jag hest.

Han hade sin blick fast på blåmärket. Jag försökte läsa av hans ansikteuttryck, men det var omöjligt. Han visade ingenting.

"Vem gjorde det här mot dig?" frågade han och mötte äntligen min blick.

Det började bränna bakom mina ögonlock så jag tittade snabbt ned i marken, men det gick inte Michael med på. Han placerade sin ena hand under min haka och lyfte försiktigt upp mitt ansikte så att jag mötte hans blick.

"Elina, vem gjorde det här mot dig?" frågade han igen.

Jag öppnade sakta min mun men stängde den igen eftersom jag inte visste vad jag skulle svara.

"Du behöver inte svara, okej?" sa han tittade sorgset på mig. "Du behöver inte svara. Det är okej. Du är okej. Allt kommer bli bra. Okej?"

Jag hade inte märkt att jag hade börjat gråta förrens Michael torkade bort tårarna åt mig. Michael tog ett löst grepp om båda mina händer innan han ledde in mig till mitt rum. Han sa åt mig att lägga mig ned på sängen, vilket jag gjorde, och försöka somna.

"Vart ska du?" frågade jag tyst.

Michael drog upp sin svarta Iphone ur sin byxficka innan han tittade på mig igen.

"Jag ska bara... Jag kommer snart, gumman." förklarade han snabbt.

Inget mer var sagt efter det. Han gav mig en snabb puss på kinden innan han gick ut i vardagsrummet. Jag såg att han tittade bort mot mig och log svagt. Jag log tillbaka innan jag kröp under mitt täcke.

Michael placerade sin mobil mot sitt öra och suckade tyst.

Jag slöt sakta mina ögonlock och kände hur trött jag egentligen var. Just som jag kände att jag driftade in i drömstadiet, hörde jag Michael's röst.

"Calum, du förstår inte. Jag tror att någon har gjorde något mot henne. Ja, jag är seriöst. Du måste komma hem direkt. Jag bryr mig inte. Du måste, okej? Hon kan inte vara ensam. Calum Thomas Hood, vill du att jag ska blockera dig på twitter igen? Nej, så kom hem då. Jag är seriös. Hon ser så rädd ut och jag vet att du kan hjälpa henne mer än vad jag kan. " Det tystnade innan jag hörde Michael sucka. "Jag ska försöka. Okej. Ja. Ses snart. Hejdå."

--------------------------

Kapitel 2 upp och detta kapitlet heter Wings av Birdy. Så himla underbar sång och jag älskar Birdy så mycket.

Förlåt för att det här kapitlet var kort, det bara blev så.. lol

Rösta/kommentera gärna och vi hörs i nästa kapitel:)

Bye, Elin xx