help me a.i

Kapitel 5 - Human

Efter att Calum hade tvättat rent mitt sår, vilket gjorde skitont, hade han börjat städa upp all röra i köket. Jag hade frågat om han ville ha hjälp, men han trodde bara jag skulle skada mig igen, så han sa nej. Jag satt på en stol i köket och tittade när Calum, försiktigt, städade.

"Var försiktig." mumlade jag när han skulle ta upp en glasbit.

Calum tittade upp mot mig med ett svagt leende på läpparna. Han tog glasbiten och placerade den på bordet, där de andra glasbitarna nu var. Det låg mellan 20-25 glasbitar på bordet blandade med de krossade tallrikarna.

"Du behöver inte säga det varje gång jag ska ta upp en glasbit, vet du?" sa han med ett flin som spreds över hans ljusrosa läppar.

Jag kände hur mina kinder hettade upp. Jag kan inte ro för att jag bryr mig om min bästa vän. Calum visste att jag egentligen var en sånn person. Som bryr sig. En som bryr sig väldigt mycket.

Jag öppnade munnen för att säga något när det plingade på dörren. Jag tittade snabbt upp och mötte Calum's oroliga blick. Nästan sekund hörde jag låga knackningar komma från hallen. Det var någon som verkligen ville komma in. Calum sträckte snabbt ut sin hand mot mig, som jag snabbt tog, och hjälpte mig att resa mig upp från stolen. Vi gick försiktigt ut i hallen där Calum snabbt placerade en av hans tröja över mitt huvud. Jag tittade ned på tröjan och log svagt för mig själv. Det var en av mina favorittröjor av Calum's.

Den var i en ljusblå mot en ljuslila nyans med en sol på. Tröjan gjorde mig så glad, jag vet inte varför. Kanske var det för solen på eller så var det för att Calum hade köpt den bara för att jag skulle kunna använda den. Den nådda till mitten av mina lår, vilket jag var väldig tacksam över.

"Jävlar, du behöver inte skrämmas sådär." hörde jag Calum säga.

Jag hade inte märkte att han hade öppnat dörren medan jag hade min fokus på tröjan. Jag tittade sakta upp och möttes av ett par ljusblå ögon som redan tittade på mig. Han hade ett stort leende som var fastklistrat på hans läppar. Piercingen som satt i ena kanten av hans mun, var nu en svart ring istället för förra gången jag hade sett honom och han hade en guldig ring. Hans outfit var enkel, precis som alltid; En svart t-shirt, ett par svarta jeans med ett stort hål vid ena knät och såklart, hans svarta vans.

Och det sista, hans hår. Det har förändrats. Han brukar aldrig ha hans hår uppåt Jag var van med att se att hans blonda, hår skulle vara nedåt. Men han passade väldigt bra i det. Hans hår alltså.

"Hej Elina." sa Luke och tog ett steg närmare mig. Han hade fortfarande det samma leendet på sina läppar vilket gjorde att jag automatiskt fick ett leende på mina läppar.

"Hej Lukey." mumlade jag innan jag gick in i hans nu öppna famn. Jag borrade in mitt ansikte mot Luke's bröstkorg och andades in hans doft. Han luktade vanilj, som han alltid gör. Jag avslutade snabbt kramen när jag kom på att vi inte var ensamma. Jag tittade upp mot Calum och kände mina kinder hettade till.

-

"Det var länge sedan vi sågs, vad har ni gjort?" frågade Luke när vi alla 3 hade satt oss ned i vardagsrummet. Vi hade försökt gå en omväg så att Luke inte skulle kunna se köket.

En tystnad föll över oss. Calum och jag tittade på varandra några sekunder innan han tittade på Luke istället.

"Jag kom precis hem från USA," började han lågt. "Min moster var sjuk. Men det visste du redan, va?"

Luke gav Calum en kort nickning som svar innan han vände sin uppmärksamhet mot mig. Han log automatiskt mot mig.

"Och du då, prinsessan?"

Ett svagt leende spreds på mina läppar. Luke började kalla mig prinsessan när jag precis hade fyllt 7. Jag hade ett prinsesskalas och alla mina gäster var tvungna att ha på sig klänning. Jag hade bjudit Luke, Michael och Calum så ni kan ju räkna ut resten. Jag kommer ihåg att Luke tyckte att jag var den vackraste prinsessan någonsin, så sedan dess har det varit Luke's smeknamn för mig.

"Jag har inte gjort så mycket. Det händer ju inte så mycket intressant här," sa jag lågt. Jag vände min blick mot Calum innan jag tittade tillbaka mot Luke. "Men jag hörde att du kanske skulle flytta hit?"

Leendet som han hade på sina läppar blev ännu större, om det ens var möjligt.

"Ja, jag kom bara förbi för att fråga er om ni hade några tips på var det är bäst lägenheter." Luke flyttade sin blick mellan mig och Calum.

Calum sade några områden runt oss där han tror att Luke skulle trivas. Jag lyssnade inte så mycket utan tittade bara på killarna. Då och då skrattade de.

"Ska du bo ensam?" frågade Calum.

Luke skakade snabbt på huvudet.

"Faktiskt ska jag bo med Ashton." svarade Luke.

Ashton? Du måste skoja. Jag trodde jag hade sett det sista av honom för några år sedan när han hade gjort mitt liv till ett rent helvete. Om han kommer tillbaka vet jag att jag inte kommer bli bättre.

-----------------------

Heej allesammans! Kapitel 5 äntligen uppe :) Nu är Luke med i berättelsen. Om ni har någon idé om vad ni vill ska hända är det bara att kommentera. Jag är öppen för förslag.

Human - Cher Lloyd. En helt underbar låt. Jag älskar Cher så himla mycket att det är löjligt.

Kommentera/rösta så gör ni min dag!

Bye, Elin xx