Hej, jag ska försöka att utveckla den här berättelsen mer, för jag har såååå mycket planerat men nu är det så att jag ska göra om lite: när de pratar kommer det att vara ''hejsan Jessica!'' istället för
-hejsan Jessica!
Tack för att ni läser
❤️
----------------
Snön hade lagt sig över byn och det var november. Jessica och Alex hade vart tillsammans i 2 månader och Elias hade knappt pratat med dom. Han och Johan tillbringade all tid med Johans nya ödla, Klas var också med ibland men han är lite rädd för Saska, så heter ödlan. Jessica hade börjat hänga med Lotta lite, eftersom 'de populära' kickade ur henne ur gruppen. Jessicas mamma var aldrig hemma längre och hon blev mer och mer ensam ibland vill hon bara fråga Elias vad som hände.
Jessica vaknade av väckarklockans höga entoniga pipande. Hon suckade och tryckte av alarmet. Hon satte sig upp och drog händerna igenom håret. Hon kollade ut igenom fönstret och såg att det hade kommit ännu mer snö.
Ush, tänkte hon och satte på sig sina tofflor. Hon gick ut till köket, där satt en lapp på juicepaketet. 'Är på jobbet just nu, kommer hem till 4, puss mamma'.
Jessica suckade, hennes mamma var aldrig hemma. Hon hällde upp den gula drickan i sitt glas och kände en ljuvlig och frisk doft i rummet. Hon älskar apelsiner, speciellt doften. Hon blundade och slappnade av, hon var helt ensam idag, hon kunde göra vad hon ville men hon kände sig ensam, Axel är i Thailand med sin familj och Lotta är i Umeå och Elias...,hon kände en klump i magen och undrade varför dom bråkade. Han hade ignorerat henne i månader. Men hon hade inte vart bättre, hon hade sagt att han och Johan är barnsliga och att Axel är mycket roligare. Vilket var väldigt omoget av henne. Hon drack upp juicen, tog nycklarna, låste huset och sprang ut över gatan, till det hus hon vart i så många gånger förut.
____________
''Elias, kan du öppna?'' ropade hans mamma från köket. Hon var upptagen med att baka tårtor till hans mormor som skulle ha 70 års kalas.
Elias suckade och traskade iväg till dörren. Han öppnade den sakta och såg han den som han aldrig trott han skulle se där. Jessica. Hon hade ett sorgset leende. Hon stod där med endast ett linne och ett par pyjamasbyxor med nallar på. Hon huttrade till.
''Vill du komma in?'' frågade Elias och öppnade upp dörren mer. Hon nickade och klev in. De gick in på hans rum och satte sig på sängen.
Där brast hon ut i grått.
''Vad har du gjort?'' frågade hon mellan snyften.
''Va?''
''Du har ignorerat mig såå länge, och jag vill vara din vän, jag vill att vi ska leka och skratta och prata om allt mellan himmel och jord'' skrek hon ut. Elias ryckte till och såg hennes rödgråtna ansikte.
Han kunde ju inte säga att han var kär i henne och att han var svartsjuk. Men vad skulle han annars säga. Hon var ju hans allt. Även om han var arg så kunde han inte annat än att le för att hon satt där, i hans säng med fjantiga bilarlakan. Men hon sa inget om att det var fjantigt. Hon satt där och skrek åt honom, för att han ignorerat henne.
''Vad flinar du åt?'' muttrade hon.
''Dig''
''Snällt''
Han skrattade och snart kunde hon inte låta bli längre och kramade om honom. Där satt dom. Den rödhåriga flickan höll om den pojken som var så oerhört kär i henne.
