//hackad//;

Permanent

//n3r0- 73151 16/11 22:43//;

Kylan biter i kinderna. Jag släpper ner skateboarden på marken, och rullar iväg längs den mörka gatan. Snön dalar ner, och lägger sig som ett vitt täcke över omgivningen. Fan. Jag huttrar till. En vit rök sipprar ut från min mun. Jag knyter min svarta halsduk runt näsan och munnen, innan jag sätter fart på brädan. Det går trögt. Benen blir slöa, och fötterna säger ifrån. Snön gnisslar under hjulen. Typiskt. Jag kliver av, och bär den eländiga brädan under armen. En ilning går längs min ryggrad. Tårna har domnat bort inuti de slitna gympadojorna. Jag börjar springa. Något inuti mig jublar, och kroppen får något att tänka på. Jag springer snabbare. Flåsandes plöjer jag fram längs de öde gatorna. Gatlyktornas flackiga, svaga sken lyser upp trottoaren och de nedgångna fasaderna runtomkring mig. Snön lyser bländande vit på marken. Svetten rinner längs ryggen, och min tröja klibbar fast. Andningen är tung. Benen sackar efter, och jag snubblar till. Jag vilar händerna mot knäna, och flåsar ut. Hjärtat hamrar hårt i bröstet. Svetten rinner längs pannan. Jag sjunker ner mot en gammal Volvo. Kylan biter i skinkorna, och mina byxor blir våta av snön. Men jag bryr mig inte. Jag känner inte kylan mot min ömma hud. Hör inte vinden vina i öronen. Och ser inte snön som färgar den mörka himlen vit. Mina ögonlock blir tunga. Jag blinkar till. Omgivningen lyser. Jag sluter långsamt ögonen.

Han skrattar, och visar två rader bländande vita tänder. Det slår mig att han måste ha borstat dem när han bodde på gatan. Märkligt. Han viftar med sprayburken. Jag himlar med ögonen.
"Är du feg?!" Halvskriker han.
Undra vad det var i den där flaskan som han drack ur. Troligen ganska starka grejor.
"Nae, men jag vill inte se ut som en dålig kopia av Hellokitty" svarar jag i hans öra.
Han skriker igen, och hoppar fnittrandes upp och ner på stället. Så barnslig.
"Fegis. Fegis. Fegis."
Jag suckar och blänger surt på den lilla, fulla barnrumpan framför mig.
"Okej, ro hit med den där, då. Jag ska nog visa dig hur man gör" Säger jag, och försöker sno åt mig den knallrosa färgburken. Han ler hemlighetsfullt, och hoppar undan.
"Kom och ta den!"
Han räcker ut en lång, knallblå tunga. Jag spottar ut mitt tuggummi, och kavlar långsamt upp ärmarna. Han skriker till av förtjusning.
"Nero är feg. Nero är feg. Nero är en liten, skiten fegis"
Jag ler.
"Det där ska du få ångra"

3. 2. 1. Jag kramar fingret om avtryckaren. Ett enormt, knallrosa moln pyser ut ur sprayflaskan. En skarp, parfymerad lukt fyller rummet. Jag hostar till, och viftar med min fria hand framför mig.
"Vad är det här?! Tortyrmedel?!" Får jag fram mellan mina hopplösa andningsförsök.
"Kallas hårfärg, snillet" svarar han ur det rosa, illaluktande molnet.
"Vart fick du tag på den?"
Han svarar inte, och jag kan känna hur han ler. Jag viftar lite lamt med kammen, och föreställer mig mitt ansikte med en fransk mustasch. Jag ler.
"Nå, hur vill monsieur ha det? Une pöff poff, ou une böff boff?"
"Jag föredrar une Hállo-Kitty avec des pöff poff, merci"
"Ska bli, monsieur"
Det knallrosa molnet lägger sig, och jag betraktar mitt mästerverk. Hela hans kolsvarta hår har antagit en skrikande, rosa färg. Inte en enda slinga har kommit undan färgburkens skoningslösa vrede. Han ser verkligen ut som en manlig version av Hello Kitty. Jag ser hur han ler mot mig i spegeln. Mina mungipor vandrar uppåt.
"C'est perfekt, monsieur" Fnissar han.
Jag kiknar av skratt.

"Nej"
"Men, ko-"
"Nej, nej, nej, nej, nej. Aldrig."
"Okej, då"
"Vad?"
"Ffffff"
"Nej"
"Eeeeee"
"Du skulle bara våga"
"Gggggg"
"Lägg av"
"Iiiiii"
"Suck"
"Ssssss"
"Seriöst?!"
"Fegis"
"Jag tänker inte, okej"
"Men kom igen"
"Jag vill inte bli en vandrande kopia av Hello Kitty"
Han ser teatraliskt ledsen på mig.
"Och, ja, du ser riktigt, riktigt fånig ut" svarar jag.
Han ler.
"Blunda"
"Nej, jag tänker inte"
"Jo, men jag lovar att inte förstöra Herr Neros perfekta look."
Jag blänger surt på honom. Han ser bedjande på mig.
"Snääääälllaaaaaa"
Jag himlar med ögonen.
"Okej, då"

Ögonbindeln kliar. Jag lyfter handen för att rätta till den, men slås bort av någonting.
"Inte kika"
"Men det kliar" Gnäller jag.
Han tar ingen notis om mig, och nynnar vidare. En vass kam dras igenom mitt hår.
"Bara en liten stund till" Mumlar han.
En pysande ljud bryter tystnaden. En stark lukt sticker i mina näsborrar. Fan.
"Men, du lovade ju att inte-"
"Tyst! Du stör mig i mitt mästerverk"
Jag suckar tungt, och lutar huvudet bakåt. Nu är framtiden förstörd.
"Är färgen permanent?" Suckar jag.
"Hm?" Han nynnar vidare.
"Är färgen- den i sprayburken, den som du förstör mitt hår med- är den permanent, snillet?!"
"Va? Jaha, jasså den. Jo, det stod nåt om nån varningsgrejsimojs där å så"
Han drar något kallt längs min hårbotten, och ber mig sedan att ta av ögonbindeln. Jag bereder mig på min undergång, och lyfter sakta av ögonbindeln. Jag möts av ett par rädda, gröna ögon. Min spegelbild ser bedjande tillbaka mot mig. Jag lyfter blicken, och betraktar mitt hår. Den vanliga, chokladbruna färgen är kvar, men en liten rosa slinga sitter uppfäst med ett lila hårspänne. Inte så stor skada skedd.
"Nå, vad sägs"
"Taki, vad du än gör, börja aldrig jobba som frisör" ler jag. "Du är förjävlig"
Han ler tillbaka.

Jag blinkar till. Öppnar långsamt ögonen igen. Kroppen skriker. Kylan river och sliter. Jag suckar tungt. Jag ruskar på huvudet, och skakar av mig det lager snö som lagt sig till ro i mitt hår. Försiktigt tar jag fram den rosa hårslingan, och snurrar den runt fingret. Du hade rätt, Taki. Den var permanent. En kall tår rinner längs min kind. Men det var inte du.