Badboy (Dante Lindhe)

Del 9

Bellas perspektiv:
Jag vaknar av att något varmt och kladdigt rinner ner längst min kind. Med alla mina krafter lyckad jag ta min hand upp mot kinden, blod.

Jag ligger med huvudet fastklistrat mot marken och ser hela värden från en helt annan dimension. Först då minns jag vad som hade hänt. Snabbt vände jag på huvudet och kollar mig om. Ingen där. Puh. Tankarna far runt i mitt huvud. "Vad hände, hur länge har jag legat här, vart tog dom vägen, vilka var dom".

Jag stannar på sista frågan "vilka var dom" då minns jag armen med tatueringen, tatueringen med RedBulLs klubbmärke. Mitt gamla gäng..

Den jag "flydde" från när jag flyttade till USA. Anledning som gjorde att jag hade ångest hela resan hit. Vill dom göra upp? Vill dom att jag ska ge tillbaka allt? Varför är dom ute efter mig.

Det hade varit otroligt mycket skönare om det bara var någon random snubbe som hade attackerat mig, men nu, nu vet jag att detta var de minsta dom kan göra. Dom är kapabla till såååå mycket mer, jag vet, eftersom att jag var en av dom. Helvette. Faan.

Ludwigs perspektiv:
Vi festade nästan hela natten, när solen började lysa igenom persienerna satte jag mig i en av sofforna ett tag.

Efter en stund kom Kelly och satte sig bredvid mej.
"Har du sett Bella?" Frågade jag.

"Aa, hon stack för typ 3 timmar sedan, hon sa att hon mådde dåligt och ville hem". Precis när hon jade yttrat meningen bet hon sig i läppen.

"Fan" sa hon högt. "Jag tänkte inte på att hon kanske inte skulle gått hem själv"

Kelly började bli blekare och blekare och tillslut rann det ner några tårar för hennes kinder.

"Shhy" sa jag och omfamnade henne. "Det har säkert inte hänt något, vi kan ringa henne".

Bellas perspektiv:
Jag hör hur mobilen börjar vibrera en bit bort. Jag ser Ludwigs namn dyka upp på skärmen, men all kraft jag har kvar lyckas jag rulla runt på sidan och få tag i telefonen/

(B=Bella L=Ludwig)

L: Hej, ville bara kolla så att u är okej, hörde att du lämnade festen sjä...
B: Ludwig kom till skogen vid dammen så fort du kan.

(Signalen bryten)

Ludwigs perspektiv:
Linjen bröts, fuck, vad har hänt? Hon lät jättestressad.
"Kelly vi måste åka, sätt dig i bilen så hämtar jag dom andra" jag såg att tårarna började rinna ner för hennes kinder men jag hann inte prata med henne, jag var tvungen att hämta dom andra.

"Skynda er, de har hänt något med Bella, hon är i skogen" skrek jag till Noel, Valter och Axel.

Alla sprang in i bilen och vi gasade iväg från uppfarten.

Bellas perspektiv:
Det kändes som en evighet innan  jag hörde bilhjulen rulla in framför mig. Jag såg några fötter sättas ner på marken och jag hörde Ludwigs röst. Sedan blev allt svart igen.

Axels perpektiv:
Vi rullade in i skogen och bromsade hastigt, Ludwig hoppade ur bilen snabbare än jag hann blinka. Jag hörde honom skrika något och sedan satte han sig på marken bredvid en gestalt.

Jag gick runt bilen och såg personen på marken, det var Bella. Hon hade blod och blåmärken över nästan hela sig. Ögonbrynet och läppen var sprucken medans näsan lutade lite för mycket åt vänster.

Bellas perspektiv:

Jag vaknade av en dånande ljud, det lät som att någon med väldigt dålig musiksmak spelade väldigt högt. Jag hasade mig upp ur sängen. Huvudvärken slog till mig som en örfil. Precis när jag tryckte ner handtaget till dörren tystnade musiken och jag hörde höga röster utanför:

"Vafan Rasmus, jag sa att vi skulle vara tysta, Bella sover" Ludwigs röst lät arg

"Sorry jag glöm.."

Jag öppnade dörren, bådas blickar riktades mot mig.

"Em heeej", sa Rasmus och såg lite skyldig ut.

"Hur mår du?" fortsatte Ludwig.

"Jag mår ganska bra, vad har hänt?" sa jag förvånat, varför undrade dom hur jag mådde??

"Du kanske ska ta och kolla dig i spegeln" sa Ludwig försiktigt.

Jag vände mig om och riktade mina steg mot badrummet.

I spegeln såg jag en främmande person, någon som jag inte alls kände igen. Jag vände mig om och kollade om det stod någon bakom mig. Men det gjorde det inte. Jag kollade tillbaka i spegeln igen. Jag hade blåmärken över hela armarna och magen. Näsan var svullen och det var två stora blåtiror under båda ögonen.

Sakta kom minnet tillbaka...

Om hur jag låg på marken med jord i hela munnen och kände slag efter slag mot både huvud, armar och ben.

Plötsligt började jag känna mig yr. Jag var tvungen att sätta mig ner på toastolen för att inte ramla ihop. Tårarna rann ner för kinderna.

Ludwig öppnade dörren, gick raka vägen fram till mig, öppnade sin famn och gav mig den mysigaste kramen jag någonsin fått.

.....

Resten av dagen låg jag och Ludwig i sängen och kollade serier och åt glass. Ludwig var verkligen världens snällaste person.

Ludwigs perspektiv:
Jag känner hur armen började domna bort. Jag flyttade blicken från datorn med Netflix till min arm. På armen låg Bella och sov. Hon var så söt när hon låg där med halvöppen mun och oskyldiga ögon.
Försiktigt puttade jag bort henne från armen, la henne ordentligt i sängen och la täcket över.

"Godnatt" viskade jag försiktig och pussade henne på panna. Sedan gick jag långsamt ut genom rummet och stängde dörren.